Mimmi Korn är med sin folkhögskoleklass i Jokkmokk, där hon passar på att leverera ett strålande gästinlägg till Brie, Myself and I. Här följer hennes rapport:
Jag var med min folkhögskoleklass i Jokkmokk för att lära mig om hur gruvdrift i norr förstör miljön för de som lever där och framför allt hur det bidrar till ett ökat förtryck av vårt svenska urfolk, Samerna. Vi bodde på Skabrams camping, tre kilometer från stan. Väl där såg jag att det fanns ett litet gårdsmejeri på gården, något jag såklart var tvungen att berätta för min syster eftersom jag är välbekant med hennes kärlek till ost. Vad jag inte tänkte på var att hon såklart skulle be mig skriva ett gästinlägg till Brie, Myself and I. Så efter några veckors vånda tänkte jag nu försöka mig på detta.
Vår näst sista dag på campingen såg jag bilen med mjölktunnan utanför mejeriet. Jag gick dit och knackade på. Då fick jag träffa Agnes, som precis höll på att avsluta morgonens produktion av kaffeost, en specialitet i trakten. Hon bjöd in mig till en rundtur i det fina lilla mejeriet och berättade glatt allt jag ville veta.
Mjölken kommer från fjällkor som bor på en gård fyra mil bort. Tidigare kom all mjölk från kossor på gården men när de utökade produktionen behövdes fler kor och då fick inte alla plats på Skabram. Några morgnar i veckan åker Agnes och hämtar upp den färska morgonmjölken och kör det i tunnan till gårdsmejeriet. Det som är så speciellt med fjällkor är att de är väldigt intelligenta och sociala. De producerar en mjölk som ger en speciell sträv och söt smak på osten – lite som mesost – och den kan även vara lättare att tåla för laktosintoleranta. Det finns idag bara cirka sex hundra registrerade mjölkande fjällkor i Sverige och Skabram jobbar för att bevara och utveckla den här gamla fina rasen. Det märks att de bryr sig om sina fjällkor på gården. På deras hemsida finns de flesta kor presenterade med namn, bild och en liten text om just den speciella kossan.
Förutom den populära kaffeosten, som alltså läggs direkt i kaffet, tillverkar Agnes även en fantastiskt god hårdost. Den är handgjord på opastöriserad mjölk och liknar en traditionell holländsk bondost. Jag fick gå med in i en ganska liten kyl. Där ligger de stora runda ostarna i två veckor, under den tiden måste de vändas varje dag. Sedan blir de flyttade till den större kylen där de lagras i sju månader. Under den tiden vänds de ungefär en gång i veckan och tvättas också av med jämna mellanrum. Skabram vill hålla sin ost helt naturlig och använder därför inte någon plast eller vax på utsidan av ostarna. Efter sju månader får osten sin fina etikett och sedan är de redo att skäras upp i mindre bitar och skickas iväg till återförsäljare i närliggande samhällen, och även till några restauranger.
Jag fick också tjuvkika på några nya produkter som de håller på att utveckla, såsom yoghurt, färskost och kvarg. Men jag hade tyvärr inte tid att stanna och prata mer om det, för hela klassen stod utanför och väntade på att vi skulle komma iväg på vandring i den vackra norrländska naturen. Nästa dag gick jag i alla fall och hälsade på Agnes igen för att köpa med mig några bitar ost hem till syrran – jag kunde ju inte låta henne gå miste om något såhär smarrigt! Jag hoppas att jag snart kan hitta Skabrams produkter i en butik närmare där jag bor.
Sugen på att smaka? Se listan på Skabrams återförsäljare här.
Brie, myself and I 