Lilla Rios första restaurangupplevelse på sin enmånadsdag var inte fy skam. Morfar Björn fyllde år och hade bokat smörgåsbord på Grands Veranda för sina nära och kära. Vi passade på att ta det första familjefotot på oss alla fyra i den tjusiga lobbyn.
Rebecka, Reuben, Ridley och Rio
Ostbrickan var god men lite, hur ska jag säga, osnygg. På bilden nedan syns den EFTER att jag bett servisen fylla på och städa upp för att jag skulle fota till bloggen, och då ser den ändå rätt utplockad och smulig ut, eller hur? Extra plus för två gravidvänliga ostar, en rökt och en extralagrad Västerbottensost. Även om jag inte behöver bekymra mig längre finns det ju många gravida ostälskande systrar där ute. Kunskapen hos servisen kunde däremot vara bättre. Tre av fem ostar hade skylt. Servisen hade ingen aning om de som inte var skyltade, trots att den första servitören hämtade hjälp från en andra servitris, som hämtade en tredje person från köket. Hon sa tvärsäkert “ja det är ju en vitmögelost”. No shit Sherlock, du menar att du också ser det vita möglet på osten precis som jag gör? Efter provsmakning kom jag fram till att den fjärde måste varit brie, och den femte (högst upp till höger) någon form av getost.
Ostbricka på Grand Hotels smörgåsbord
Den finaste ostupplevelsen på smörgåsbordet stod istället den här skapelsen för; Peppargravad älgfilé med hyvlad Västerbottensost. Helt orgasmiskt god, särskilt med de små syltade kantarellerna som piggade upp. Fin att titta på var den också, dekorerad med ätbara blommor.
Älgfilé med Västerbottensost på Grand Hotel
Här är en till snyggbild på mig och lilla Rio. Måste ju passa på när jag har sminkat mig för första gången på en månad, det var nästan så jag inte kände igen mig själv i spegeln!
Rebecka och Rio på Grand Hotels Veranda
Brie, myself and I 