Tag Archives: Restaurangbesök

Österlen runt på fem ostar: Le Bardo

Medan våra andra restaurangbesök på Österlen överlag var väl researchade och förbokade, så hamnade vi av en ren lyckosam slump på denna lilla pärla, ett stenkast från stranden i Åhus.

Franska Le Bardo stod för sommarens bästa chèvre chaud, och en underbar atmosfär med sanddyner, gamla fiskenät och autentisk fransk restauratör.

Räknas Åhus verkligen till Österlen tänker du kanske? Ja det kanske inte är den första ort man tänker på när man tänker Österlen, men enligt Wikipedia finns det ingen entydig avgränsning och SMHI inkluderar hela vägen upp till Kristanstad – så vi kör på det tycker jag!

Leave a comment

Filed under Mat och dryck

Drömmen om Italien blev sann för en kväll

”Vill du ta med dig någon du gillar och äta italiensk mat och dricka vin på söder?”  Äähhh… Ja. Såklart att jag ville!

Inbjudan var till nyöppnade Deli di Luca på Södermalm. Restaurangen har nyligen, som enda restaurang i Stockholm, utnämnts till Prosciutto di Parma specialist. Ett specialistprogram för kockar och återförsäljare som utmärker sig i hanteringen av världens mest kända skinka.

Prosciutto di Parma, eller parmaskinka som vi säger på svenska, är den omåttligt populära lufttorkade skinkan som har sitt ursprung i området kring Parma i norra Italien.

Så jag tog med mig familjen ut på söndagskvällen, och avslutade veckan med en restaurangmiddag fullspäckad med ost och parmaskinka. Varför gör man inte det oftare, förresten? Hur trevligt som helst ju!

Eftersom jag älskar inredning och snygga miljöer – hur en restaurang är inredd är nästan precis lika viktigt som maten, för mig – blev jag såklart väldigt nöjd när vi kom in och visades till vårt bord.

En riktig snygg-toa också, med gott om roliga tavlor och grejer på väggarna att kika på.

Men just det ja. Det är ju en ostblogg det här. Inte en inredningsblogg. Fokus nu.

Till förrätt tog vi in en ost- och charkbricka och en Caprese. En helt magiskt god buffelmozarella som bara smälte i munnen, fylliga körsbärstomater och Prusciutto di Parma som fick det att kännas som att vi satt på nån liten taverna i Rom istället för en restaurang på söder.


Tre sorters hårdostar och en ljuvlig grön tomatmarmelad. En kombination av dåligt minne från min sida och faktiskt en lite väl snabb presentation av servitören gör tyvärr att ”hårdost” är ungefär så pass mycket information jag har att lämna om ostarna (förutom att de var väldigt goda).

Även pastan gjorde att jag för ett kort ögonblick kände mer att vi satt på Piazza del Popolo än på Folkungagatan. Tog det ostigaste som fanns på menyn (såklart) – Prosciutto och mozarellafyllda fagotti på en bädd av krämig sås gjord på Fontinaost.

När det var dags för dessert så jag var jag ändå bra sugen att lämna osttemat och satsa på en Coppa di Gelato, en Tiramisú eller en Pannacotta. Men jag fokuserade, tänkte på kvällens mantra (”ost, ost, ost”) och bad att få en Un Pezzo di Formaggio – en bit ost med tillbehör.


Ja, alltså sen såg jag självklart till att det ena barnet beställde glassen, det andra tog en Pannacotta och att maken tog Tiramisún, så jag fick smaka på dem också. Och det var ju inte på något sätt så att min ost var plågsam att äta. Snarare tvärtom. Gott som tusan!

Allt som allt så kan jag verkligen rekommendera ett besök på Deli di Luca. Speciellt en söndagskväll då jag såg att de hade ett väldigt bra erbjudande dessutom – kvällens förrätt + valfri pasta för 200 kr. Snacka om prisvärt!

Och förresten, jag behöver väl knappast förklara hur ofantligt nöjd jag var med den här toalettlektyren en kväll som denna, när man gästspelade som ostbloggare!?

Leave a comment

Filed under Mat och dryck

Österlen runt på fem ostar: Mellby Klockaregård

På idylliska Mellby Klockaregård firade vi lillasyrrans tjugoårsdag med en jättefin mozzarella och tomatsallad – eller var det kanske en burrata? God och gräddig var den hur som helst, och vi älskade de olika färgerna på tomaterna.

Vi drack närproducerad folköl från Klackabacken och Fernet, och njöt av att se solnedgången inifrån det ljumma växthuset.

Maten var så god att jag definitivt skulle åka tillbaka. Lammet nedan to die for, för en köttälskare som jag. Dock begränsat med vegetariska alternativ för syrran, och något fascinerande att servisen var så totalt obekymrad över att spilla ner mig med öl. På min tid i restaurangbranschen skulle man i sämsta fall bjussat på en kaffe – och definitivt inte väntat på att gästen skulle behöva be om en extra servett för att torka av sig själv och bordet. Oh well.

 

Leave a comment

Filed under Mat och dryck

Österlen runt på fem ostar: Mandelmanns Trädgårdar

Jag fortsätter att drömma mig tillbaka till sommarens Österlenresa, som självklart bjöd på ett besök på Mandelmanns Trädgårdar.

Min mamma Sara har en fantastisk trädgård och växthus, och håller odlingskurser hemma i Täby under namnet SaraDiset. Jag är själv en begynnande självhushållare och boken Självhushållning på Djupadal har varit både en stor inspiration och till praktisk hjälp för oss båda. Så Mandelmannarna är lite av husgudar för både mamma och mig!

Vi har åkt till Djupadal var och varannan sommar i ungefär femton års tid, så i år var det en något annorlunda upplevelse, efter succén med prisbelönta teveserien Mandelmanns Gård på TV 4. Det här programmet är helt suveränt och jag rekommenderar det varmt, men att så många andra också har fått upp ögonen för Mandelmanns gör att det numera är viktigt att boka biljetter i förväg och försöka åka en tid när det inte är så många andra besökare.

Trots den första chocken när vi anlände till den tre gånger så stora parkeringen och kön till insläppet (för att inte tala om kön till serveringen!) så kändes det inte som så stor skillnad när vi väl gick runt i trädgården. Odlingarna är om möjligt ännu större och vackrare än tidigare, och sväljer många besökare så att det inte känns trångt. Gustav Mandelmann var ute på sjön och plockade helt avslappnat sjögräs med med några barn i roddbåten. Det var så fint och genuint att vi var tvungna att skämta lite om Westworld.

Den goda fjälloumin – halloumiost på mjölk från gårdens egna fjällkor – fastnade tyvärr inte på bild. Det gjorde däremot min dotter Rio på sin lilla traktor under de spaljerade äppelträden.

Titta på all dessa kål i vackra formationer. Som porr för trädgårdstanter, enligt min fjortonåriga lillebror – som bara inte kunde förstå hur mamma och jag ville stanna i fem timmar.

Här kommer det kronärtskockor! Älskar kronärtskockor.

Vi ses snart igen!

Leave a comment

Filed under My cheesy life

Österlen runt på fem ostar: Talldungen

Jag drömmer mig tillbaka till sommarens familjesemester på Österlen, och alla goda ostar vi åt då. En enorm tur att hela familjen är hängivna foodies och hänger med på det mesta. I detta och kommande inlägg delar jag med mig av några av Österlens höjdpunkter.

Bäst i år var Talldungen och vi våra lyckostar hann dit två gånger samma vecka. Först en romantisk middag på tu man hand med min underbara man för att fira att det var tio år sedan vi blev ihop. Mozzarellan med grillad piemontesisk paprika var en total dröm, och vi var inte ensamma om att be servitören om receptet.

Vårt andra besök var härligt och livligt med hela min familj på mammas sida. Och som om det inte var nog festligt, så tittade Leif GW Persson förbi och sa hej i den trånga trappan (jag mötte Lassie…).

Ganska många familjemedlemmar har gått över till vegetarisk kost på sistone och även om det inte finns något vegetariskt varmrättsalternativ i Talldungens fasta fyrarätters menyn så fixar de fram jättegoda grejer. Ett tips är att meddela antalet vegetarianer när du bokar bord eftersom många grönsaker plockas samma dag.

Rätten nedan var en jättegod getost med knipplök och hasselnötter. Servisen återigen outstanding, vilket var en himla tur eftersom vinlistan är på 15 sidor.

En grej som jag verkligen gillar med Talldungen är att servisen och köket byts av i sina roller. Med resultatet att servisen kan precis ALLT om maten, från tillagning till råvaror, och en ökad förståelse från köket för servisen och vise versa. Jag har jobbat på några restauranger där servis och kök konstant låg i luven på varandra, vilket varken var ultimat för stressnivåer eller för servicen. Som servispersonal vågade man knappt be om en specialbeställning till gäster med allergier eller preferenser eftersom kockarna skrek och svor åt en om vilket besvär det var, istället för att alla samarbetade för att göra gästen nöjd. Kan tänka mig att om de kockarna hade fått göra några pass i servisen skulle det blivit annat ljud i skällan… Och de tänkte säkert samma sak om oss i servisen, att om vi bara hade fått stå och svettas över en varm grill i några timmar hade vi inte så lättvindigt tagit tillbaka en biff som bara råkat bli något för genomstekt!

 

Leave a comment

Filed under Mat och dryck

Matbonanza och vinprovning på Brasserie Vau De Ville

För en tid sedan var Brie Myself And I inbjuden till en mycket flott presslunch för Nederburgs räkning. En vinproducent med säte i Sydafrika. Andrea Freeborough, Nederburgs källarmästare, presenterade The Winemasters Riesling 2017 på Brasserie Vau De Ville i Stockholm.

Eftersom Rebecka själv befinner sig på andra sidan jordklotet så fick jag, Ellen Spångberg, äran att återigen gästblogga för Brie Myself And I, och dessutom få en riktig lyxlunch. Såhär tjusigt hade det dukats upp i lokalen.


Jag som vanligtvis äter byggarlunch vid kl. 11 var svimfärdigt hungrig när klockan slog 13 och det var dags att slå sig till bords. Blev lycklig som ett barn när första rätten var tonfisktartar – något av det bästa jag vet.

Kort därefter serverades nästa drömrätt, bläckfisk med en hollandaise som var bortom denna värld.

Till maten serverades olika årgångar Nederburg, och det var otroligt fint hur vinet lyfte maten och vice versa. Menyn var väl genomtänkt och vinet var fantastiskt gott. Mycket superlativ nu, men så får det vara ibland tänker jag.

Huvudrätten bestod av ankbröstfilé med pumpapuré och rödvinssås. Mina smaklökar slog dubbelvolter.

Under lunchens gång så berättade Andrea om de olika vinerna. Eftersom osten ännu en gång lös med sin frånvaro höll jag mina ögon och öron extra öppna. Som tur var så var Andrea ett proffs och tipsade särskilt om mögelost av alla dess slag till deras hyllade dessertvin Noble Late Harvest

… som vi självklart fick smaka av! Det var otroligt gott och längtar tills jag får avnjuta det tillsammans med en bit ost, kex och fikonmarmelad.

Dessutom fick vi även smaka på Nederburgs röda sortiment – ett lite tyngre vin som heter Nederburg The Motorcycle Marvel som jag personligen skulle para ihop med en vällagrad parmesan. Tror på en match made in heaven.

Men jag ska inte ljuga och säga att det här inte var ett magiskt avslut på lunchen, trots att den varken innehöll ost, kex eller marmelad. Friterad (!) vaniljglass med kaksmulor, kolasås och färska jordgubbar. Både jag och mina bordskamrater var alldeles lyriska över denna lilla dröm.

Summa summarum kanske den tjusigaste torsdagslunchen jag ätit. Tusen tack Nederburg för en tidig start på helgen och lyxen att få lära mig lite mer om livets två goda ting – mat och dryck.

 

Leave a comment

Filed under Mat och dryck, My cheesy life

Sannas ostar

För några helger sedan var det vår sjätte bröllopsdag och dessutom vår första “date night” sedan nytillskottet i familjen. Vi begav oss till relativt nyöppnade Sannas på Östermalmstorg. Restaurangen drivs av en av modellmammorna bakom modellagenturen Mikas och trendfaktorn var hög. Men hur var det med ostfaktorn? Det var Brie, Myself and I såklart mer intresserad av.Burrata

Till förrätt beställde jag en burrata. Denna gräddiga mozzarella-släkting serverades med snygga färska RAF-tomater och garnerad med vattenkrasse. Det var gott men kanske inte världens smakupplevelse. Föredrar faktiskt när man verkligen går all in med smakrika tillbehör till burratan, som den jag bloggade om förra året i Santa Cruz, som serverades på surdegstoast med grillade warren-päron, basilikaolja, lagrad balsamico och ruccola. På exempelmenyn på Sannas hemsida står det att burratan serveras med krispig levain, oliver och rostade körsbärstomater, vilket jag också tror skulle smakat lite fylligare. Nu blev det lite väl “fräscht”. Men det gjorde ju å andra sidan att jag hade mer aptit kvar till varmrätten, som blev en Côte de boeuf med chipotlesky, konfiterade tomater, pommes frites, haricots verts och tryffelmayo – ja ni hör ju, supermumsigt.

InstagramCapture_065702f0-8e45-4a78-8041-5c2ecb70e1d2_jpg

Till efterrätt blev det givetvis ostbricka. Denna bestod av tre svenska ostar, en på komjölk och två på getmjölk, vilket var väldigt trevligt och samtidigt lite överraskande eftersom resten av menyn kom från världens alla hörn. Den vällagrade Svecian var det säkra kortet (i mitten på bilden). En klassisk grynpipig hårdost på komjölk med anor från medeltiden, även om namnet inte sattes förrän i början av 1900-talet. Svecia betyder alltså Sverige på latin och är en av få svenska ostar med skyddad geografisk betäckning, det vill säga den får bara tillverkas i Sverige. Osten har en mild smörighet, len struktur men ändå tydligt nötig och smakrik. Lika god på mackan som på ostbrickan. För övrigt en av de tre ostarna som får representera Sverige i husbibeln “All Världens Ostar” av Patricia Michelson.

Getostarna kom från Vilhelmsdals gårdsmejeri i Skåne där jag själv hälsade på för ett par år sedan. Det var ett trevligt besök på gårdsbutiken i den vackra gamla skånegården. Jag närde själv en dröm om att skaffa getgård och börja ysta. Doften som låg över hela området dämpade dock min motivation, till min mans smala lycka.

Hur som helst, den mjuka getosten till vänster på bilden är en Tant Elsa, döpt som en hyllning till Vilhelmsdals mest högmjölkande get. Enligt hemsidan använder man dagsfärsk getmjölk samt egna mjölksyrakulturer som ympas dagligen, vilket ger osten sin speciella karaktär. Min man hade en målande beskrivning av denna karaktär. “Som att slicka en blöt get” tyckte han och vägrade smaka mer än ett litet hörn. Jag skulle väl inte gå så långt, men fick definitivt starka associationer till den något stickiga ladugårdsdoft som jag upplevde på plats, och den lilla skärvan räckte gott.

Den hårda getosten till höger hette Westerlund – tror jag. Kan inte hitta den i sortimentet på hemsidan, och vid det här laget hade det blivit en hel del vin, så det är möjligt att jag minns fel namn. Hur som helst var den kolossalt god, smakrik utan att vara alltför överväldigande, och passade perfekt med rabarbermarmeladen som kom med. Jag hade kunnat fortsätta tugga ost och smutta rödvin hela natten om inte amningsplikten kallat.

InstagramCapture_0dc46919-9e44-48ab-9b85-37e5eebaa72a_jpg

Leave a comment

Filed under Mat och dryck, Ostprovning

Ostupplevelse på Grand Hotel

Lilla Rios första restaurangupplevelse på sin enmånadsdag var inte fy skam. Morfar Björn fyllde år och hade bokat smörgåsbord på Grands Veranda för sina nära och kära. Vi passade på att ta det första familjefotot på oss alla fyra i den tjusiga lobbyn.

Rebecka, Reuben, Ridley och Rio

Rebecka, Reuben, Ridley och Rio

Ostbrickan var god men lite, hur ska jag säga, osnygg. På bilden nedan syns den EFTER att jag bett servisen fylla på och städa upp för att jag skulle fota till bloggen, och då ser den ändå rätt utplockad och smulig ut, eller hur? Extra plus för två gravidvänliga ostar, en rökt och en extralagrad Västerbottensost. Även om jag inte behöver bekymra mig längre finns det ju många gravida ostälskande systrar där ute. Kunskapen hos servisen kunde däremot vara bättre. Tre av fem ostar hade skylt. Servisen hade ingen aning om de som inte var skyltade, trots att den första servitören hämtade hjälp från en andra servitris, som hämtade en tredje person från köket. Hon sa tvärsäkert “ja det är ju en vitmögelost”. No shit Sherlock, du menar att du också ser det vita möglet på osten precis som jag gör? Efter provsmakning kom jag fram till att den fjärde måste varit brie, och den femte (högst upp till höger) någon form av getost.

Ostbricka på Grand Hotels smörgåsbord

Ostbricka på Grand Hotels smörgåsbord

Den finaste ostupplevelsen på smörgåsbordet stod istället den här skapelsen för; Peppargravad älgfilé med hyvlad Västerbottensost. Helt orgasmiskt god, särskilt med de små syltade kantarellerna som piggade upp. Fin att titta på var den också, dekorerad med ätbara blommor.

Älgfilé med Västerbottensost på Grand Hotel

Älgfilé med Västerbottensost på Grand Hotel

Här är en till snyggbild på mig och lilla Rio. Måste ju passa på när jag har sminkat mig för första gången på en månad, det var nästan så jag inte kände igen mig själv i spegeln!

Rebecka och Rio på Grand Hotels Veranda

Rebecka och Rio på Grand Hotels Veranda

Leave a comment

Filed under My cheesy life

Rawfoodostprovning i LA, såklart

Rawfoodtrenden är väldigt intressant tycker jag, dels ur hälsosynpunkt och inte minst även ur ett hållbarhetsperspektiv. Läste med sorg i hjärtat nyheten i livsmedelsverkets rapport i november om att ost har stor miljöpåverkan. Näst efter kött är det ett av de livsmedel som har störst negativ påverkan på växthuseffekten, eftersom man använder så stora mängder mjölk. Så mjölkfria ostar som dessutom är hälsosamma låter väl som en rätt bra idé?

Rawfood är främst vegansk mat som inte hettats upp, och därför behåller de vitaminer och enzymer som annars går förlorade vid upphettning. Det låter kanske trist, men faktum är att det finns en hel del man kan göra med grönsaker, frukt och nötter som är riktigt smakrikt och smarrigt.

Precis som det står på den här svenska rawfoodsidan startade rawfoodvågen i Kalifornien och en av världens främsta rawfoodrestauranger ligger i Santa Monica, Los Angeles. Den heter M.A.K.E. och drivs av kocken, rawfoodprofilen och kokboksförfattaren Matthew Kinney. Hit vallfärdar människor från när och fjärran för att gå matlagningskurser och göra praktik, bland annat min nya zeeländska väninna Aimee som sedan dess har välsignat mig med sina krämiga rawfoodlasagner, och svenska rawfoodkocken Josefine Jäger som gjort succé i Stockholm med sin populära reningskur Cleanse8, så då passar det väl utmärkt även för BriemyselfandI att välja detta mecka för att ge rawfoodostar en ärlig chans.

Vi testade en ostbricka som hette “Tree Nut Cheeses” för $16 där vi provade tre olika ostar gjorda av cashew och makadamianötter (här finns en beskrivning på hur själva tillverkningsprocessen kan gå till). Ostarna serverades med marinerat päron och blomkål, en sötstark senap och krispiga rawfoodkex med fänkål, som alltså torkats i en varm men inte het ugn för att behålla sina råa kvalitéer. Till detta drack vi en lätt Gewurstraminer som funkade utmärkt.

Ostsorterna på bilden är, från vänster,  tryffel, cheddar och fänkål. Överlag var ostarna väldigt smakrika, krämiga och goda. Konsistensen var som ett mellanting mellan en mjukare ostsort och någon slags paté. Min favorit var osten med cheddarsmak, eftersom det var den som påminde mest om “riktig” ost. Den jag gillade minst var fänkålsosten, det blev lite overkill med fänkålsost på fänkålskex. Ett extra plus för den stilfullt dekorerade ostbrickan som var överströdd med ätbara blommor!

Slutsats: Rawfoodost för mig är ett kul komplement, och det var verkligen imponerande hur man lyckats göra något såpass likt ost av helt veganska och råa ingredienser, men jag skulle jag inte kunna tänka mig att helt byta ut traditionell ost mot nötbaserade diton. Det jag saknade mest var den lena, gräddiga känslan på tungan, och även variationen på en traditionell ostbricka där skillnaderna ligger lika mycket i de olika smakerna som det gör mellan de olika hårda, mjuka, mögliga, geggiga och mjölkiga konsistenserna.

WP_20140213_17_46_51_Pro

Efter ostupplevelsen testade vi en tacos och en supergod spagetti gjord på kelp, det vill säga alger. Här fungerade en cashewnötkräm överraskande bra som krämigt substitut till creme fraiche, och man fick verkligen till den där härligt gräddiga känslan som gjorde att det inte alls kändes nyttigt och veganskt utan riktigt syndigt. Pastan serverades starkt pepprad (kanske för att gömma algsmaken? Det lyckades i sådana fall) rumstempererad al dente och för att få upp lite värme i kroppen nu när solen gått ner drack jag till detta ett utsökt smakrikt örtte som hette Daily Detox, som jag nu är på jakt efter för att köpa med mig hem.

WP_20140213_18_10_44_Pro

3 Comments

Filed under Mat och dryck, Ostprovning, Osttillbehör

Burrata – var har du varit i hela mitt liv?

På varenda finrestaurang i Kalifornien med någon som helst självrespekt hittar man just nu Burrata på menyn. Eftersom de mexikanska influenserna är väldigt starka i området utgick jag från att det var någon släkting till burriton. Tyckte ändå det var väldigt konstigt att man hade det på allt från pizza till pasta (men de ääälskar ju cross-over i USA…). Tänkte dessutom att det var lite märkligt att jag inte kunde hitta en vanlig caprese, mozzarella och tomatsallad, på menyn på någon av de italienska restaurangerna vi besökte. Dhö, det visade sig ju att jag bara hade noll koll. Tack vare en pratsam servitris fick jag snart förklaringen:

Burratan är en lyxversion av mozzarella, där man tar den allra krämigaste smeten i mozzans vattenbad och stoppar in i ett skal av klassisk buffelmozzarella. Efter en snabb sökning ser jag ju att Fokus skrivit en bra artikel om denna exklusiva “mozzarellans moder”. Bloggen Matporr delar också med sig av väldigt fina bilder av min nya ostälskling.

En annan matnyttig beskrivning står ostbutiken Androuet för, där man även kan köpa denna delikatess:
“En raritet som är extremt svårt att hitta på grund av dess korta hållbarhetstid och måste flygas in från Italien dagen efter den är tillverkad och snabbt säljs till konsumenter. Denna härligt krämiga ost, uttalas [boor-Rah-tah], och är en specialitet i från södra Italien, i synnerhet regionerna Aupulia, Kampanien, och Basilicata. Burrata uppfanns i Andria i början av 20-talet och tillverkas traditionellt av buffelmjölk. Osten liknar en boll, som har fyllts med färsk grädde och strimlade bitar av mozzarella, detta kallas för stracciatella. Det unika med Burrata ligger i detta smöriga centrum. Burro” betyder smör på italienska. Utsidan är tillverkat av ett hölje ut av sträckta buffelmozzarellaark.” 

Bilden nedan är från restaurang Aquarius i Santa Cruz. Där serverades burratan med grillade warren-päron, basilikaolja, lagrad balsamico och ruccola på surdegstoast med örter. Jag bör nämna att det var betydligt godare än det ser ut på bilden, kommenterar min kära man som tydligen inte är överdrivet imponerad av mina matfotograferingsskills.Image

Image

2 Comments

Filed under Mat och dryck