Tag Archives: Getost

Polentachips med getostdipp

 

Det här är ett perfekt snacks till drinken. Lätt att förbereda, krispigt, gott och glutenfritt.

Recept Polentachips (4-6 pers)

2 dl polenta
0,5 tärning grönsaksbuljong
1 dl vatten
3 msk olivolja

1. Värm ugnen till 200C.
2. Lös upp buljongen i vattnet och blanda i polenta och olivolja.
3. Sprid ut smeten tunt på en plåt med bakplåtspapper.
4. Grädda mitt i ugnen tills polentan blir lite gyllene i färgen.
5. Ta ut från ugnen och låt svalna. Bryt eller skär polentan i bitar, beroende på vilken stil du gillar.
6. Valfritt: Fritera bitarna precis innan servering.

Recept Getostdipp (4-6 pers)

150 g chèvre
1,5 dl matlagningsyoghurt
1 krm salt
1 krm svartpeppar
Örter (valfritt)

Kör allt i mixern, tada!

Leave a comment

Filed under Osttillbehör, recept

Yotam Ottolenghis Päroncrostini med Getost

Yotam Ottolenghi är en israelisk-brittisk kock, restauratör och kokboksförfattare vars fenomenala kokböcker Jerusalem, Plenty och Simple poppar upp på fler och fler köksbänkar runtom i världen och så även i Sverige. Det här receptet är från Plenty : vegetariska favoriter, som finns att köpa på svenska, till exempel här. Receptet nedan har jag själv översatt från den engelska originalboken, så med förbehåll för att det kanske inte är ordagrant så som det står i den svenska kokboken.

Våra vänner som först introducerade oss till Ottolenghi och den här rätten kände sig lite kreativa, så de gjorde en dubbel sats och satte blåmögelost på den andra halvan. Det blev också helt fantastiskt! Dock en varning, om du som vi blandar och serverar båda samtidigt, så tänk på att vara lite sträng och se till att dina gäster smakar de med getost först och mögelost i andra hand – annars tappar man lätt bort smaken av getosten och den blir väldigt slätstruken i jämförelse.

Ingredienser (4 personer)

30g pinjenötter
5 msk olivolja, plus extra till dekoration
1 vitlöksklyfta
Salt och svartpeppar ur kvarn
4 skivor surdegsbröd, 1,5 cm tjocka
3 halvmogna päron, med skal på (om de är för mogna går de lätt sönder)
2 tsk socker
2 tsk citronsaft
120g getost
Några kvister färsk vattenkrasse och lila basilika till dekoration

Gör såhär

  1. Värm ugnen till 200 grader.
  2. Mixa pinjenötterna, fyra matskedar olja, vitlök, en nypa salt och peppar i en matberedare och arbeta till en grov smet. Pensla nötsmeten på ena sidan av varje brödskiva, lägg dem på en bakplåt och baka i ugnen i 10 minuter tills de har fått lätt färg. Ta ut och låt svalna något.
  3. Under tiden, ställ päronen på en skärbräda och trimma några millimeter av skinnet från varje sida. Skär sedan varje päron på längden i fyra tjocka skivor. Ta bort kärnorna med knivspetsen. Placera skivorna i en skål tillsammans med en matsked olja, socker, citronsaft och en nypa salt. Rör runt försiktigt.
  4. Ta en räfflad grillpanna och sätt på hög värme tills den är väldigt het. Grilla päronskivorna ungefär en minut per sida, för att få märken på båda sidor. Lyft ur skivorna försiktigt med tång och försök att inte bryta päron.
  5. För att montera crostinin, skär osten i tunna skivor och lägg omlott med päronen. Låt dem överlappa varandra för att skapa höjd, och så att du kan se båda tydligt. Sätt tillbaka crostinin i den varma ugnen i tre till fyra minuter för att värma igenom, osten ska delvis smälta.
  6. Placera en liten hög med blad i mitten av varje crostini, drizzla med olja och dra några drag med svartpepparkvarnen. Servera varma.

Leave a comment

Filed under recept

Getost och så mycket mer på Solgårdskrogen

Under vår årliga vistelse i sommarhuset i Dalarna har det blivit en sommartradition för mig och min man att ta en date-night på Solgårdskrogen strax utanför Rättvik.  Vi har tagit för vana att äta den fasta menyn på det bästa i säsong. Det brukar vara en blandning på kött, fisk, grönt och lokalproducerad ost.

Allt serveras på vackert porslin från lokala Nittsjö Keramik, ett av Sveriges äldsta hantverksföretag grundat 1843 och värt ett besök.

Vi började med tartar på nordsvensk häst, serverad med rödbetor, vaktelägg och Älvdalsrom. Som hästälskare fick jag ärligt talat jobba lite på att förtränga vad det var för kött, och egentligen är det ju fint att en häst som levt ett långt liv får slaktas och ätas lokalt istället för att skickas utomlands någonstans för att bli hundmat.

Sedan blev det egenfiskad abborre från Siljan med kantareller och grillad purjolök. Årets första kantareller för mig, fantastiskt!


Underbar paté med lingon till nybakat tunnbröd. Det här är vårt favoritporslin från Nittsjö och inspirerade av besöket på Solgårdskrogen åkte vi till keramikfabriken och köpte med oss några skålar i samma mönster.

Grillad spetskål med Älvdalsrom, vaktelägg och syrad grädde från Karl Tövåsens gårdsmejeri, som vi skrivit om tidigare. Otroligt gott även detta.

Killing och getost från lokala Garsås Mejeri, med superfräsch sallad som passar bra till det lite oljigare köttet.

Älgörtsmaräng med vispad grädde och bär – Solgårdskrogens egen pavlova. Eftersom ena halvan av krögarparet är från Australien och min man från Nya Zeeland, måste vi självklart debattera ifall pavlovan egentligen är mest australiensisk eller nyzeeländsk?

Nytt för i år var ett ursnyggt och enormt avlångt växthus. Det kommer användas för Dalhallamiddagar och events, och det ska bli jätteroligt att se det fullt av odlingar nästa sommar!

 

Leave a comment

Filed under Mat och dryck, osttillverkare

Österlen runt på fem ostar: Le Bardo

Medan våra andra restaurangbesök på Österlen överlag var väl researchade och förbokade, så hamnade vi av en ren lyckosam slump på denna lilla pärla, ett stenkast från stranden i Åhus.

Franska Le Bardo stod för sommarens bästa chèvre chaud, och en underbar atmosfär med sanddyner, gamla fiskenät och autentisk fransk restauratör.

Räknas Åhus verkligen till Österlen tänker du kanske? Ja det kanske inte är den första ort man tänker på när man tänker Österlen, men enligt Wikipedia finns det ingen entydig avgränsning och SMHI inkluderar hela vägen upp till Kristanstad – så vi kör på det tycker jag!

Leave a comment

Filed under Mat och dryck

Österlen runt på fem ostar: Talldungen

Jag drömmer mig tillbaka till sommarens familjesemester på Österlen, och alla goda ostar vi åt då. En enorm tur att hela familjen är hängivna foodies och hänger med på det mesta. I detta och kommande inlägg delar jag med mig av några av Österlens höjdpunkter.

Bäst i år var Talldungen och vi våra lyckostar hann dit två gånger samma vecka. Först en romantisk middag på tu man hand med min underbara man för att fira att det var tio år sedan vi blev ihop. Mozzarellan med grillad piemontesisk paprika var en total dröm, och vi var inte ensamma om att be servitören om receptet.

Vårt andra besök var härligt och livligt med hela min familj på mammas sida. Och som om det inte var nog festligt, så tittade Leif GW Persson förbi och sa hej i den trånga trappan (jag mötte Lassie…).

Ganska många familjemedlemmar har gått över till vegetarisk kost på sistone och även om det inte finns något vegetariskt varmrättsalternativ i Talldungens fasta fyrarätters menyn så fixar de fram jättegoda grejer. Ett tips är att meddela antalet vegetarianer när du bokar bord eftersom många grönsaker plockas samma dag.

Rätten nedan var en jättegod getost med knipplök och hasselnötter. Servisen återigen outstanding, vilket var en himla tur eftersom vinlistan är på 15 sidor.

En grej som jag verkligen gillar med Talldungen är att servisen och köket byts av i sina roller. Med resultatet att servisen kan precis ALLT om maten, från tillagning till råvaror, och en ökad förståelse från köket för servisen och vise versa. Jag har jobbat på några restauranger där servis och kök konstant låg i luven på varandra, vilket varken var ultimat för stressnivåer eller för servicen. Som servispersonal vågade man knappt be om en specialbeställning till gäster med allergier eller preferenser eftersom kockarna skrek och svor åt en om vilket besvär det var, istället för att alla samarbetade för att göra gästen nöjd. Kan tänka mig att om de kockarna hade fått göra några pass i servisen skulle det blivit annat ljud i skällan… Och de tänkte säkert samma sak om oss i servisen, att om vi bara hade fått stå och svettas över en varm grill i några timmar hade vi inte så lättvindigt tagit tillbaka en biff som bara råkat bli något för genomstekt!

 

Leave a comment

Filed under Mat och dryck

Ordningen på Osten

När man står framför en ostbricka är det lätt hänt att man först kastar sig över den som man tycker är godast – vilket ju kan kännas fullt logiskt – men det är inte rätt. Risken är nämligen att din favorit är en av de mer smakrika alternativen, och då har du minskat smakupplevelsen på övriga ostar som kanske inte är riktigt lika smakrika men som också har fina kvalitéer. Grundregeln är alltså rätt enkel: mildast först, så får dina känsliga smaklökar möjlighet att uppskatta alla ostar.

Ibland kan det såklart vara svårt att veta vilken som är mildast – en brie till exempel kan se nog så oskyldig ut men visa sig vara en riktig opastöriserad vilding på väg att nästan krypa iväg av sig själv. Då är det tur att många restauranger lägger upp ostarna i ordningen som de förslagsvis ska ätas, och duktig serveringspersonal brukar också kunna ge förslag på rätt ordning.

Den franska Ostbutiken Androuet, som vi har pratat med tidigare, är också noga med att smakupplevelsen ska bli så bra som möjligt. Därför kan man få ordningen på osten skriven på inslagningspappret. Bara att lägga upp i rätt ordning på ostbrickan när man kommer hem – genialiskt!

De delikata ostarna på pappret och i bilden högst upp är från vänster:

1: Comté
2: Ossau Iraty
3: Brie de Melun
4: Sainte-Maure AOP

Leave a comment

Filed under Ostprovning, Tips och tricks

Otippad osträtt på Ai Ramen

Ai Ramen

Inte så ofta, men ibland hamnar jag på Söder. Eller kanske inte direkt hamnar, snarare att jag får ett förslag jag inte kan motstå. Som när min bror vill bjuda på middag på Ai Ramen, Stockholms första ramenbar med egentillverkade japanska nudlar.

Det låter ju inte direkt som ett ställe där man förväntar sig spännande ostupplevelser, men där hade jag fel. Lyckligtvis hittade jag en något oväntad och jättegod förrätt på menyn – Coca Coreano.

Den här lilla godbiten som jag håller i på bilden består av högrev, kimchi och getost på en skiva Pan Cristal bröd. Rekommenderas varmt. Kampai.

 

 

Leave a comment

Filed under My cheesy life

Fyra sorters spanska ostar

Fyra spanska ostar på Bar Nombre

Den åttonde augusti är inte bara den internationella dagen för den kvinnliga orgasmen, eller något mer deprimerande, den Ekologiska Skuldens Dag, det vill säga dagen då jordens resurser tog slut för i år… Det är också Brie, myself and I’s födelsedag!

Ingen födelsedag är komplett utan ost, så without further ado, låt mig presentera årets födelsedagsostbricka som tack vare min romantiska man avnjöts på den spanska restaurangen Bar Nombre i Stockholm.

Från vänster:

Mahon – en tyvärr ganska intetsägande hårdost från Menorca gjord på komjölk
Kvittenmarmelad
Manchego lagrad i 18 månader – dagens höjdpunkt, särskilt ihop med kvittenmarmeladen
Montenebro – en krämig getost
Inlagd paprika – inte min favorit till ost, men smaken är som baken osv
Valdéon – en väldigt möglig grönmögelost gjord på en blandning av get och komjölk
Fikonmarmelad

Serverades med valnötter och surdegsbröd. Ledsen för lite murrig bild, men det var en väldigt mysig restaurang!

En guldstjärna till Bar Nombre för att ostarna var upplagda i rätt ordning med den mildaste först. Dessutom fick vi instruktioner av den trevliga personalen, som försäkrade sig om att vi inte började äta från fel håll. Det är ju faktiskt dötrist att råka börja med en smakstark ost, för sen smakar resten av de liter mer blygsamma ostarna ingenting i jämförelse. (Hashtag #firstworldproblems)

 

Leave a comment

Filed under Mat och dryck, My cheesy life, Ostprovning

Your Best Briehaviour – eller ostetikett på franska

 

Brie, myself and I med en fantastisk fransk ostbricka

Brie, myself and I njuter av en ostbricka värd namnet i Loiredalen.

I Frankrike tar man ost på allvar. Tur att tidningen The Local, som vänder sig till engelskspråkiga expats i andra länder, delar med sig av sina bästa tips för att som utlänning inte göra bort sig när man äter ost i Frankrike.

  • Ost är inte en förrätt. Den serveras inte heller som snacks innan man sätter sig till bords, inte ens på tandpetare med oliv och cocktailtomat. Håller du inte med? Här har jag delat ett snackstips med Armenisk string cheese och här ett förrättstips med getost!
  • Ost äts innan dessert. I andra länder avslutar man gärna måltiden med ost och söta tillbehör, exempelvis vindruvor. I Frankrike följs osten alltid utav dessert. Kanske för att deras ostar luktar så illa att andedräkten behöver döljas av något? Hur som helst, min populära brietårta med hjortronsylt skulle alltså inte gå hem.
  • Inte ett kex i sikte. Man äter ost med bröd, inget annat.
  • Blanda inte osten. Om det inte finns separata knivar för varje ostsort, se till att torka av föregående ost ordentligt på din brödbit innan du börjar skära i en annan sort.
  • Ost serveras med vin. Det vore väldigt pinsamt om vinet tog slut lagom till ostbrickan. Oftast föredrar fransmännen rött vin, gärna från samma område som osten. De har uppenbarligen missat min guide för att kombinera ost med öl.
  • Ost, liksom vin, behöver luftas. Den läggs upp minst en timma innan servering, absolut inte direkt från förpackningen eller ännu värre direkt från kylskåpet. Men det gör vi väl inte här hemma heller hoppas jag.
  • Skär rätt, beroende på ostens form. Runda ostar som brie exempelvis skärs i tårtbitar, och då är det inte okej att ta spetsen det vill säga det som var mitten av osten.
  • Udda antal ostar. För den estetiska balansen ska det vara udda antal ostar på brickan. Och minst tre sorter: en hårdost, en mjuk ost, och en get- eller blåmögelost. Den här ostbrickan lyckades rätt bra alltså, trots att den inte serverades i Frankrike.
  • Ost är inte Nutella. Även om det är en mjuk ost ska du inte försöka bre ut den på brödbiten.
  • Inga jättesmörgåsar. Ta en lagom liten bit ost, på en lagom liten bit bröd, och stoppa i munnen i en tugga.

Och så avslutar vi med en icke-regel.

  • Du behöver inte äta “skalet”. Om du inte vill såklart. Det råder ingen konsensus bland fransmän ifall man ska äta kanterna eller inte. Så gör det du känner för, i trygg förvissning att just denna, enda, gång kan du inte göra fel.

Artikeln i sin helhet hittar du här. Bon appetit mes amies!

Brie, myself and I med familj njuter av Paris, sommaren 2015

Brie, myself and I med familj njuter av Paris förra sommaren.

Leave a comment

Filed under Mat och dryck, Tips och tricks

Goda marmelader till osten, och en Croque att dö för

 

Croque med aprikosmarmelad från Bon Maman

Croque med aprikosmarmelad från Bon Maman

Jag är ingen renlevnadsmänniska direkt. Till osten vill jag gärna ha något sött, en god honung eller några fina marmelader, det tycker jag kan lyfta smaken till nästa nivå.

Croque monsieur serveras ju traditionellt med en fransk senap. Men prova att byta ut senapen mot aprikosmarmelad för en helt ny upplevelse! På bilden ovan serveras den med en fromage blanc, fikon och lite färska granatäppelkärnor som fräschar upp. Try this at home!

En favorit är Bonne Mamans marmelader. De är tillverkade enligt traditionellt franskt recept och innehåller endast frukt av fin kvalitet samt 100 procent naturliga ingredienser. I Frankrike är Bonne Maman marmeladen som många förknippar med sin barndom, då den smakar som mormors eller farmors hemlagade marmelad. Jag har sån tur att några kollegor som jobbar medprodukterna ordnade en bloggfrukost på Café Colette, med supergoda smakkombinationer.

 

Bon Maman

Aprikosmarmeladen nedan är en klassiker, men rabarbermarmeladen är också en favorit.

Bonne Maman Aprikos

Bonne Maman Aprikos

Leave a comment

Filed under Mat och dryck