På idylliska Mellby Klockaregård firade vi lillasyrrans tjugoårsdag med en jättefin mozzarella och tomatsallad – eller var det kanske en burrata? God och gräddig var den hur som helst, och vi älskade de olika färgerna på tomaterna.
Vi drack närproducerad folköl från Klackabacken och Fernet, och njöt av att se solnedgången inifrån det ljumma växthuset.
Maten var så god att jag definitivt skulle åka tillbaka. Lammet nedan to die for, för en köttälskare som jag. Dock begränsat med vegetariska alternativ för syrran, och något fascinerande att servisen var så totalt obekymrad över att spilla ner mig med öl. På min tid i restaurangbranschen skulle man i sämsta fall bjussat på en kaffe – och definitivt inte väntat på att gästen skulle behöva be om en extra servett för att torka av sig själv och bordet. Oh well.
Brie, myself and I 