Den här delikata risotton beställde jag på Matakana Pub häromdagen. Den ska jag definitivt göra själv inom en snart framtid!
Jag tror inte det ska vara så svårt, jag tänkte utgå ifrån en klassisk saffransrisotto Milanese, och sedan ha i ett par deciliter frysta ärtor och några nävar hackad ruccolasalad att koka med de sista minutrarna. Dekorera med fetaost, parmesanflarn och lite örtolja.
Här finns ett bra recept på Risotto Milanese och här är ett på parmesanflarn. Make it work!
Filed under recept
För en tid sedan var Brie Myself And I inbjuden till en mycket flott presslunch för Nederburgs räkning. En vinproducent med säte i Sydafrika. Andrea Freeborough, Nederburgs källarmästare, presenterade The Winemasters Riesling 2017 på Brasserie Vau De Ville i Stockholm.
Eftersom Rebecka själv befinner sig på andra sidan jordklotet så fick jag, Ellen Spångberg, äran att återigen gästblogga för Brie Myself And I, och dessutom få en riktig lyxlunch. Såhär tjusigt hade det dukats upp i lokalen.
Jag som vanligtvis äter byggarlunch vid kl. 11 var svimfärdigt hungrig när klockan slog 13 och det var dags att slå sig till bords. Blev lycklig som ett barn när första rätten var tonfisktartar – något av det bästa jag vet.
Kort därefter serverades nästa drömrätt, bläckfisk med en hollandaise som var bortom denna värld.
Till maten serverades olika årgångar Nederburg, och det var otroligt fint hur vinet lyfte maten och vice versa. Menyn var väl genomtänkt och vinet var fantastiskt gott. Mycket superlativ nu, men så får det vara ibland tänker jag.
Huvudrätten bestod av ankbröstfilé med pumpapuré och rödvinssås. Mina smaklökar slog dubbelvolter.
Under lunchens gång så berättade Andrea om de olika vinerna. Eftersom osten ännu en gång lös med sin frånvaro höll jag mina ögon och öron extra öppna. Som tur var så var Andrea ett proffs och tipsade särskilt om mögelost av alla dess slag till deras hyllade dessertvin Noble Late Harvest…
… som vi självklart fick smaka av! Det var otroligt gott och längtar tills jag får avnjuta det tillsammans med en bit ost, kex och fikonmarmelad.
Dessutom fick vi även smaka på Nederburgs röda sortiment – ett lite tyngre vin som heter Nederburg The Motorcycle Marvel som jag personligen skulle para ihop med en vällagrad parmesan. Tror på en match made in heaven.
Men jag ska inte ljuga och säga att det här inte var ett magiskt avslut på lunchen, trots att den varken innehöll ost, kex eller marmelad. Friterad (!) vaniljglass med kaksmulor, kolasås och färska jordgubbar. Både jag och mina bordskamrater var alldeles lyriska över denna lilla dröm.
Summa summarum kanske den tjusigaste torsdagslunchen jag ätit. Tusen tack Nederburg för en tidig start på helgen och lyxen att få lära mig lite mer om livets två goda ting – mat och dryck.
Filed under Mat och dryck, My cheesy life
Om vi inte förändrar hur vi äter krävs snart tre planeter för att förse världens befolkning med mat.
World Meat Free Day är ett globalt initiativ som uppmuntrar världen att äta bättre för planeten genom att minska köttintaget. Det handlar inte om att alla alltid ska avstå från kött, utan om att inspirera till att äta mer växtbaserat. Genom att ersätta kött med växtbaserat protein vid en enda måltid, den 12:e juni, visar vi tillsammans vad lite som krävs – och vilken enorm skillnad det gör för planeten. Räkna själv här vad effekterna blir.
Låter det som en bra idé? In och signa upp dig här!
Köttfritt är godast med ost tycker jag. Som i de här parmesanpanerade quornfiléerna.
Ingredienser (4 personer)
312g Quorn Filéer
400 g färsk pasta
1/2 dl vetemjöl
1 ägg, uppvispat
50 g riven parmesan
20 g smör, att steka i
3 dl crème fraîche
2-3 msk vatten
1/2-1 msk grönsaksfond
1/2 citron
Salt och peppar
4 nävar ruccola
20 g riven parmesan
Gör så här
Tack till Quorn för bild och recept!
Filed under recept
Foto: Johan Lygrell EAT
“Bäst före-datumet har nått sitt bäst före-datum”. Ja med den klockrena one-linern tackade Erik Lindberg för sig på scenen, efter att ha tagit emot priset Global Innovation Awards som delades ut av kronprinsessan Victoria under årets EAT Stockholm Food Forum. Den internationella konferensen på mat och hållbarhet som jag skrivit om tidigare.
Eriks uppstartsföretag Innoscentia vann innovationspriset tack vare att de utvecklat en teknik med en slags smart etikett som mäter farliga bakterier i exempelvis kött. Istället för att bara gå på ett datum så kan man alltså med hjälp av etiketten få veta säkert om livsmedlet är ok att äta eller inte. Det finns minst två fördelar med det. Dels för att minska oönskat matsvinn med produkter som slängs i onödan för att de nått sitt bäst före datum, och dels för att förhindra utbrott av matförgiftning ifall livsmedel inte hanterats rätt.
I väntan på att denna märkning blir standard så är väl datummärkning bra att ha lite koll på, just när det gäller kött och skaldjur där farliga bakterier kan bli riktigt läskiga efter sista förbrukningsdag. Men annars så struntar jag personligen i stort sett i datumet. Häromdagen drack jag mjölk som var tio dagar förbi bäst före, och då har jag ändå extremt känsligt luktsinne och skulle aldrig kunna sätta i mig något som inte var fräscht.
Vad gäller ost så letar jag snarare i butiken efter produkter som är så nära datummärkningen som möjligt – det blir ju bara godare! Det finns inget som är så trist som en omogen brie till exempel, med hård nästan skorvig kärna. In med den längst bak i kylen i några månader, så blir den både fylligare och krämigare.
Dessutom tycker jag man ska ha respekt för hur mycket mjölk som går in i ostproduktionen, och därmed hur stor miljö- och klimatpåverkan som osten har. Näst efter kött är ost tyvärr en av de största klimatbovarna i mataffären. Eftersom det vi äter står för en tredjedel av världens klimatpåverkan förstår ni ju att man inte kan slänga ost hur som helst. Finns oönskat mögel så skär bara bort den biten. Känns osten allmänt ofräsch riv ner den på en gratäng. Är parmesankanten för hård för att riva så släng i den i risotton som smaksättning. Om all fantasi är slut, skriv till brie, myself and I och fråga om receptförslag. Men släng för guds skull inte osten!
Filed under Tips och tricks
Opastöriserade ostar på Nosh Food Market
Här på Nya Zeeland där jag nu befinner mig, och även i Australien, har det länge varit förbjudet att sälja ost gjord på opastöriserad mjölk. Anledningen är risken för sjukdomar som salmonella och även listeria, som framförallt är allvarligt för gravida kvinnor då det kan leda till fosterskador.
Medan man i Sverige och större delen av världen nöjt sig med att rekommendera gravida och andra känsliga personer att inte äta opastöriserad ost och andra mejeriprodukter, valde man istället i Oceanien att förbjuda detta livsmedel helt och hållet. Reglerna lättades upp för ett par år sedan, men fortfarande finns så pass många restriktioner att många inte gör sig besväret att varken tillverka eller importera opastöriserad ost. Exempelvis har ostproducenterna svårt att hitta någon bonde som vill sälja opastöriserad mjölk på grund av alla snåriga regler som de måste följa i sådana fall.
Nya Zeeland liksom Australien har många immigranter från Europa, och man hör ofta högljudda klagomål framförallt från sydeuropeiska bekanta att osten “down under” är smaklös och tråkig. Eller som Monsieur Sylvain Blaise som jag intervjuade i Australien så tjusigt uttryckte sig: “Detta begränsar den kulinariska konsten”.
Trots detta finns det fyra producenter av opastöriserad ost i Australien, bland annat Udder Delight som tillverkar Australiens dyraste ost, och som ni kan läsa mer om här.
Och skulle du befinna dig i Auckland på Nya Zeeland och suget efter en riktigt smakrik opastöriserad ost blir dig övermäktigt har jag hittat en lista på inköpsställen på den här bloggen, som jag delar vidare:
1. La Cigale French Market
69 St Georges Bay Rd, Parnell
2. C’est Fromage
585 Remuera Rd, Remuera; 5 McColl St, Newmarket; and 5 Maskell St, St Heliers
3. Jones the Grocer
143 Carlton Gore Rd, Newmarket
4. Nosh Foodmarket
Finns på flera ställen i Auckland och även i Mt Maunganui och Matakana, hitta din närmsta butik här
5. Sabato
57 Normanby Road, Mt Eden
Dessutom går det att hitta några opastöriserade hårdostar, exempelvis parmesan, i vissa välsorterade matbutiker.
Filed under osttillverkare, Tips och tricks
Restaurang Altitude i Sydney
Tack för ert tålamod med mina icke ostrelaterade inlägg från Vietnam – hoppas de var till någon glädje! Nu är vi tillbaka på mammas gata, västvärlden och ostvärlden. Fast ändå inte… Vi befinner oss nämligen på andra sidan jordklotet, där Australiens favoritostar ska utforskas i de närmsta inläggen.
Idag har jag intervjuat Monsieur Sylvain Blaise från Altitude, en av Sydneys bästa restauranger enligt flera guideböcker. Vi befinner oss på 36e våningen av Shangri La Hotel, med fantastisk utsikt över Sydneys hamn, och med en minst lika fantastisk ostmeny framför oss. Här är det tydligt att man tar sina ostbrickor på allvar, alla ostar har typ av mjölk och ursprung tydligt beskrivet och man kan välja att kombinera sin egen ostbricka eller få rekommendationer av Sylvain.
Medan solen går ner över operahuset långt där nere pratar vi om vilka osttrender Sylvain har upplevt sedan han flyttade hit från Frankrike för några år sedan.
“Australiensarna älskar mjuka vitmögelostar, ju krämigare desto bättre. Gärna brie och camembert med triple cream” säger Sylvain.
Däremot är mögelostarna inte alls lika smakrika som i Europa, eftersom opastöriserad ost är förbjuden i Australien.
Vad gäller hårdost är det inte populärt med riktigt hårda ostar. Istället föredrar australiensarna semihårda ostar av cheddartyp.
“Även om vi tar in en fantastisk Parmesan är de inte alls särskilt intresserade” säger Sylvain, och får medhåll av sin italienska kollega som skakar på huvudet.
“Vad som efterfrågas är hårdostar gjorda av komjölk och har en textur som liknar cheddar, exempelvis den prisbelönta Pyengana Clothbound Cheddar. Den tillverkas här i Australien i Tasmanien och är omåttligt populär”.
Intressant tycker jag – kanske har det att göra med Australiens starka koppling till England? Fler osttips från Australien utlovas inom snar framtid!
Ostlistan på Restaurant Altitude i Sydney
Amuse bouche på fetaost, Sichuan chili popcorn, puré på gul zucchini.
Hej från Sydney!
Filed under Mat och dryck, Tips och tricks
Jag brukar ju allt som oftast tipsa om ost i matlagningen här på bloggen. Men allra godast tycker jag nog ändå att det är när osten får vara ost, och smaken bara bryts av med något sött. Kanske en smaskig marmelad. Eller ännu hellre den här gudomliga lilla burken med italienska Fichi Caramellati Al Aceto Balsamico. Eller som vi skulle sagt på svenska, karamelliserade fikon med balsamvinäger.
Provade denna på Melanders i helgen, tillsammans med en parmesan från en brun kossa. Riktigt riktigt lyckat.
Igår kväll fick min syster Saskia den eminenta idén att vi skulle ha tjejkväll hemma hos mamma. Efter en supermumsig parmesandrypande lasagne med mozzarella-sallad fokuserade vi på ögonbrynsfärgning, ansiktsbehandling i sacco-säck, chokladdoppade kaffebönor och mycket snack.
Mozzarellan var en härligt mjölkig buffelmozzarella. Synd att tomater är så himla tråkiga såhär års, både jag och mamma längtar till sommaren då vi kan plocka våra egna i trädgården igen. Det finns få saker som är så chockerande goda som de första solvarma tomaterna som man odlat själv. De spelar i en helt annan liga än köpetomater, kan närmast beskrivas som små smakbomber i munnen som exploderar när man biter dem, och det är rent omöjligt att inte blunda och säga mmmmm.
Filed under Mat och dryck, Tips och tricks
Ni vet den där stenhårda kanten på parmesanosten, som är omöjlig att riva eller tugga, som man brukar slänga bort? Det var något av en uppenbarelse när jag förstod att det tvärtemot vad jag trott inte är vax, tyg, eller något annat av de skyddande material som man brukar täcka utsidan av ostar med, utan att på riktig parmesan är det faktiskt bara ren ost som blivit hård av långvarig lagring. Därför kan man med fördel använda sig även av parmesankanten som smaksättare i matlagningen. Man kan till exempel slänga ner den i soppan, grytan eller pastasåsen och låta den puttra med, så får man en touch av den där fylliga, goda parmesansmaken. Personligen tycker jag aldrig att man kan få nog av parmesansmak. I fredags kväll lät jag den hoppa i en fyllig tomatsås, där även mina lammfrikadeller fick ta ett dopp, och serverade hela kalaset med svart bläckfiskpasta.
Eftersom jag har nästan lika god smak när det gäller vänner som jag har när det gäller ost, är många av mina vänner också intresserade av de oskyldiga nöjena i livet . Till exempel var det inte alls svårt att övertyga Jessica om att följa med på en fransk ost -och vinprovning för ett tag sedan på Wasahof – en klassisk restaurang i Vasastan i Stockholm med en 113 år gammal vinkällare.
Vi gick ner i fängelsehålorna nedanför restaurangen . Det var en mörk och kall plats , och jag hade mina tvivel om kvällen framför oss. Vi gick ner i ett grottliknande rum med träbänkar, men konstigt nog blev det faktiskt mer mysigt. Fortfarande kallt temperaturmässigt, men det är ändå något särskilt med främlingar som samlas, alla med olika bakgrund, men som delar samma passion för god mat och dryck. Rummet kändes snart varmare.
Sommeliern var kunnig och rolig. Han backades upp av en sommelierstudent från Grythyttan, som ju är något av en kulinarisk samlingsplats i Sverige. Allteftersom kvällen fortgick fick vi en djupare förståelse för de olika vindistrikten i Frankrike, och deras koppling till de olika ostarna. Vi provade en underbart krämig camembert som inte alls smakade som den bleka kusinen på rea i Willys kyldisk, och njöt av en härlig chevré med goda vita viner. Men den mest minnesvärda kombon var ändå brie och Beaujolais, som verkligen fick mig att förstå varför Wesleys hjältinna Matilda valde detta för sin sista måltid…
(foto av vinkällaren: Wasahof)
Filed under Mat och dryck, Ostprovning, Osttillbehör
Blogg om ost och annat som gör livet värt att leva
Blogg om ost och annat som gör livet värt att leva
Blogg om ost och annat som gör livet värt att leva
Blogg om ost och annat som gör livet värt att leva
En kärleksförklaring till ost
Ingen ost är för ful.
Blogg om ost och annat som gör livet värt att leva
Blogg om ost och annat som gör livet värt att leva
Blogg om ost och annat som gör livet värt att leva
Brie, myself and I 