Eftersom jag har nästan lika god smak när det gäller vänner som jag har när det gäller ost, är många av mina vänner också intresserade av de oskyldiga nöjena i livet . Till exempel var det inte alls svårt att övertyga Jessica om att följa med på en fransk ost -och vinprovning för ett tag sedan på Wasahof – en klassisk restaurang i Vasastan i Stockholm med en 113 år gammal vinkällare.
Vi gick ner i fängelsehålorna nedanför restaurangen . Det var en mörk och kall plats , och jag hade mina tvivel om kvällen framför oss. Vi gick ner i ett grottliknande rum med träbänkar, men konstigt nog blev det faktiskt mer mysigt. Fortfarande kallt temperaturmässigt, men det är ändå något särskilt med främlingar som samlas, alla med olika bakgrund, men som delar samma passion för god mat och dryck. Rummet kändes snart varmare.
Sommeliern var kunnig och rolig. Han backades upp av en sommelierstudent från Grythyttan, som ju är något av en kulinarisk samlingsplats i Sverige. Allteftersom kvällen fortgick fick vi en djupare förståelse för de olika vindistrikten i Frankrike, och deras koppling till de olika ostarna. Vi provade en underbart krämig camembert som inte alls smakade som den bleka kusinen på rea i Willys kyldisk, och njöt av en härlig chevré med goda vita viner. Men den mest minnesvärda kombon var ändå brie och Beaujolais, som verkligen fick mig att förstå varför Wesleys hjältinna Matilda valde detta för sin sista måltid…
(foto av vinkällaren: Wasahof)
Brie, myself and I 