Ostkant på tillvaron

Ni vet den där stenhårda kanten på parmesanosten, som är omöjlig att riva eller tugga, som man brukar slänga bort? Det var något av en uppenbarelse när jag förstod att det tvärtemot vad jag trott inte är vax, tyg, eller något annat av de skyddande material som man brukar täcka utsidan av ostar med, utan att på riktig parmesan är det faktiskt bara ren ost som blivit hård av långvarig lagring. Därför kan man med fördel använda sig även av parmesankanten som smaksättare i matlagningen. Man kan till exempel slänga ner den i soppan, grytan eller pastasåsen och låta den puttra med, så får man en touch av den där fylliga, goda parmesansmaken. Personligen tycker jag aldrig att man kan få nog av parmesansmak. I fredags kväll lät jag den hoppa i en fyllig tomatsås, där även mina lammfrikadeller fick ta ett dopp, och serverade hela kalaset med svart bläckfiskpasta.