Chevrè kallar vi ju ofta getosten vi äter i Sverige. Men om du beställer chevrè i Frankrike så ber du om jag förstått det hela rätt om att få en get. Jag har själv inte läst franska sedan första terminen i högstadiet, men det hindrar mig inte från att drömma mig bort till livet på en lantgård i franska Loiredalen. Förutom slott, vin och ett förtrollande vackert landskap görs ju några av världens godaste getostar där. Två veckor är inbokade i Frankrike i sommar. Efter hårt förhandlande med min kära man som märkligt nog tycker att semestern är till för att ta det lugnt, har jag fått igenom att vi åtminstone halva tiden ska WWOOFa på en gård. Och helst då en gård där man gör getost.
WWOOF står för Willing Workers On Organic Farms, alternativt World Wide Opportunities On Organic Farms och är ett nätverk av ekologiska gårdar som tar emot volontärarbetare. Oftast jobbar man gratis ungefär fyra timmar om dagen för mat och husrum. Jag har ju gått en kurs i hantverksmässig ostystning som jag berättar om här men ännu inte fått tillfälle att utöva själva hantverket, och dessutom är jag en stor djurälskare, så en getgård känns som den perfekta matchningen för mig. Igår kväll tecknade vi medlemskap i franska WWOOF för 30 Euro, och fick därmed tillgång till deras kontaktregister över gårdar.
Ett kolossalt trevligt presentationsbrev där jag och min familj förhoppningsvis inte framstod som galna yxmördare har nu skickats ut till en första getgård med det urtjusiga namnet La Ferme des Croq’Epines. Håll tummarna för att vi får napp! Annars vore praktik på en vingård inte heller helt fel – om inte annat är väl doften där mer angenäm…
Alla bilder från La Ferme des Croq’Epines hemsida.
Brie, myself and I 