Den vietnamesiska ön Phu Quoc där vi just nu befinner oss är känt för peppar av mycket hög kvalité. Som jag nämnde i inlägget om matlagningskursen är peppar en nödvändighet i de flesta vietnamesiska rätter, liksom i vår del av världen.
När man åker runt på ön ser man ofta fält med höga pelare som är överväxta med klängväxter. I naturen skulle de klättra på levande träd och på så sätt stjäla lite vatten ifrån dessa, men när man odlar såhär på träpålar får man också hjälpa till med bevattningen.
Peppar kommer ursprungligen från Indien men odlas även på andra ställen där klimatet är gynnsamt, exempelvis då i Vietnam. Det är samma lilla stenfrukt som ger upphov till de fyra pepparsorterna: svartpeppar, vitpeppar, grönpeppar och rödpeppar. Det är alltså inte olika plantor utan det är beredningssättet som skiftar, hur mogen frukten är när den skördas, och vad man gör med den efteråt. Exempelvis fick vi lära oss hur man gör vitpeppar, då blötlägger man pepparkornen för att kunna skala bort det mörka yttre lagret av frukten innan man torkar och maler den.