Category Archives: My cheesy life

Fyra sorters spanska ostar

Fyra spanska ostar på Bar Nombre

Den åttonde augusti är inte bara den internationella dagen för den kvinnliga orgasmen, eller något mer deprimerande, den Ekologiska Skuldens Dag, det vill säga dagen då jordens resurser tog slut för i år… Det är också Brie, myself and I’s födelsedag!

Ingen födelsedag är komplett utan ost, så without further ado, låt mig presentera årets födelsedagsostbricka som tack vare min romantiska man avnjöts på den spanska restaurangen Bar Nombre i Stockholm.

Från vänster:

Mahon – en tyvärr ganska intetsägande hårdost från Menorca gjord på komjölk
Kvittenmarmelad
Manchego lagrad i 18 månader – dagens höjdpunkt, särskilt ihop med kvittenmarmeladen
Montenebro – en krämig getost
Inlagd paprika – inte min favorit till ost, men smaken är som baken osv
Valdéon – en väldigt möglig grönmögelost gjord på en blandning av get och komjölk
Fikonmarmelad

Serverades med valnötter och surdegsbröd. Ledsen för lite murrig bild, men det var en väldigt mysig restaurang!

En guldstjärna till Bar Nombre för att ostarna var upplagda i rätt ordning med den mildaste först. Dessutom fick vi instruktioner av den trevliga personalen, som försäkrade sig om att vi inte började äta från fel håll. Det är ju faktiskt dötrist att råka börja med en smakstark ost, för sen smakar resten av de liter mer blygsamma ostarna ingenting i jämförelse. (Hashtag #firstworldproblems)

 

Leave a comment

Filed under Mat och dryck, My cheesy life, Ostprovning

Karl Tövåsens fäbod och gårdsmejeri i Dalarna

Karl Tövåsens Fäbod

Välkommen till Karl Tövåsens Fäbod

Jag har ju en särskild plats i hjärtat för små gårdsmejerier där man ystar sin egen ost och kärnar sitt eget smör för hand. Vare sig de ligger i Jokkmokk eller Puhoi Valley. En av de trevligaste upplevelserna den här sommaren var besöket på Karl Tövåsens fäbod och gårdsmejeri.

Ridley och fåren på Karl Tövåsens fäbod

Ridley och fåren på Karl Tövåsens fäbod

Det finns ingen adress till fäboden, utan det är GPS-koordinater som gäller, och handmålade skyltar som varnar för kor på vägarna. Här stänger man nämligen inte in korna, utan stängslar in odlingar och gårdshus istället. Hästar, får och höns strövar också fritt.

Brie, myself and I myser med en fin ponny.

Brie, myself and I hittade en ponny att mysa med.

På fäboden bor och verkar fäbodstintan Tin med familj. Hon är en eldsjäl och en beundransvärd kvinna på mer än ett sätt. Inte nog med att hon kärnar gudomligt smör, bor mitt ute i skogen utan elektricitet med barn och djur under sommarhalvåret, och att hon upprätthåller och generöst delar med sig av det levnadssätt och kunskap som gått i arv genom generationer. Dessutom har hon tagit den långa hårda fighten mot skatteverket för att slippa ha en kassaapparat – och fick precis häromveckan det glädjande beskedet att hon äntligen vunnit!

Jag och många andra med mig har följt Tins utmaningar och frustration över detta fyrkantiga system som inte passar alla. Under tiden jag var på fäboden och pratade med Tin kom det fram flera andra gäster och gratulerade till att hon fått rätt. Då hade Skatteverket fortfarande möjlighet att överklaga och Tin ville inte ta ut glädjen i förskott, så när jag nu äntligen läste att de bestämt sig för att avstå från överklagan ska jag erkänna att jag fick några tårar i ögonen av glädje.

Tin på Karl Tövåsens fäbod kärnar gudomligt smör.

Tin på Karl Tövåsens fäbod kärnar gudomligt smör.

Det var också inspirerande att höra Tin berätta om hur bra fjällkorna och rödkullorna har det, här långt borta från mjölkfabriker, antibiotika och annat onaturligt. Hur de kan promenera upp till fem kilometer under en dag och leta mat i skogen, men ändå står i kö utanför stallet för att mjölkas varje eftermiddag.

Varför varje smörbytta får en liten stjärna? För annars kanske inte korna kommer hem!

Fäbodkullan Tin

Fäbodkullan Tin

De färdiga produkterna säljs i gårdsbutiken, men även till restauranger. Bland annat serveras den vita mögelosten av camemberttyp på den utmärkta Solgårdskrogen i Nittsjö som jag skrivit om tidigare. En god och dessutom vacker ost är Tövås Gubben, en  källarlagrad helmjölksost med vildmögelyta som lagrats på en ohyvlad granplanka i stenkällaren (foto: Karl Tövåsens hemsida).

Tövåsen Gubben

Tövåsen Gubben

I gårdscafét serveras förutom mejerivaror även hemgjorda bakverk, kall dryck och gott kaffe bryggt på gammalt vis. Och så Tuttul såklart – tunnbröd som det bara görs här i Siljansbygden. Ber om ursäkt för den suddiga bilden, men det var kö så jag fick skynda mig att knäppa i farten!

Karl Tövåsens gårdscafé

Karl Tövåsens gårdscafé

Det bjuds på provsmakning av ost också. Nej-men-inte-ska-väl-jag…

Ostsmakning på Karl Tövåsen

Ostsmakning på Karl Tövåsen

En härlig detalj är att mejeriprodukterna hålls kylda på gammalt vis, i en ostbod från 1800-talet. Här rinner vatten från en kall källa igenom, och samlas upp i en bassäng. Osten sänks ner i vattenbassängen och hålls på så sätt nerkyld, helt utan kylskåp eller ens elektricitet.

Ostboden

Ostboden

Barnens favoritsysselsättning var att sticka in grässtrån till kaninerna.

Rio, Ridley och kaninungarna.

Rio, Ridley och kaninungarna.

Mammas favoritsysselsättning var att fika i solen på Tuttul, Rättvikshonung och nykärnat smör.

Fika med tuttul

Fika på Karl Tövåsen.

På det stora hela, en underbar, välsmakande och minnesvärd dag, väl värd utflykten till skogs!

Leave a comment

Filed under My cheesy life, osttillverkare

Dalarna: Midsommarfirande, hästar och Solgårdskrogen

Solgårdskrogen

Hoppas att ni alla läsare har haft en en underbar midsommarhelg och njuter av sommarvädret! Jag och min familj befinner oss just nu på släktgården i Silverberg, strax utanför Rättvik, där vi firar midsommar och en veckas tidig semester. Som barn kunde vi stanna i veckor här uppe, och tog med oss både kompisar och hästar, men på senare år har det mest blivit en helg över midsommar. I år bestämde vi oss för att stanna en hel vecka med barn, farmor Rose-Marie och och faster Lottis, och det visade sig vara helt rätt beslut. Fint väder, mycket att upptäcka och härlig familjetid för stora och små.

En glad överraskning här uppe är att det öppnat många nya restauranger och fäbodar av unga människor med höga ambitioner i området kring Siljan och Rättvik. Igår kväll fick vi barnvakt och begav oss till Nittsjö för en sexrätters avsmakningsmeny på Solgårdskrogen – och vi var totally blown away! Varenda rätt var komponerad med kreativitet, fingertoppskänsla och respekt för råvarorna – som var nästan helt och hållet lokala. Exempelvis rätten på bilden nedan, inte nog med att det var egenodlad rädisa, lokala rödbetor och ärter, vällagrad ost från Hansjö mejeri, toppat med bipollen och rökt rivet kalvhjärta – dessutom var det krämiga ägget från servitörens mammas hönsgård i byn, fantastiskt lilarött marmorerat. Då hade man efter kokningen delvis knäckt sönder skalet och lagt ner det i rödbetslagen, så att det tog färg i det vackra mönstret. Här nöjer man sig alltså inte med det förutsägbara utan bjuder på en riktig upplevelse. Både jag och min man fick nypa oss i armen när notan kom in på 450 kronor vardera för maten, som en påminnelse att vi inte satt i matsalen hos Mathias Dahlgren utan i ett litet härbre en bit utanför Rättvik.

På ost och charkbrickan ovan ser ni tre ostar från gårdsmejerier i Dalarna:
-Hårdost Gulla från Hansjö Mejeri, lagrad i 12 månader, som fick det att vattnas i munnen.
-Vitmögelost av camemberttyp från Karl Tövåsen Fäbod, som jag planerar att besöka senare i veckan.
-Blåmögelost Baggbo Blå från Murbo Annas Gårdsmejeri i Borlänge, en riktigt krämig och god ost som vi slogs om med gafflarna till sista munsbiten.

Det vackra porslinet är även det tillverkat i byn på Nittsjö Keramik.

Solgårdskrogen

På midsommarförmiddagen har vi en fin tradition i byn. Alla barnen blir upphämtade på traktorflak, i år kört av min mycket kompetenta faster, och så åker vi ner i Boda Kyrkby och köper glass. Sen åker vi vidare till kyrkogården och säger hej till alla gamla släktingar och vänner som ligger där. Inget högtidligt eller tyst, utan fullt ös med alla barnen som skojar och stojar, mycket bättre än något slags sorgetåg om du frågar mig. På kvällen är det traditionellt firande med dans kring stången och spelemän i folkdräkt.

Midsommar

 

Reuben och Rio på kyrkogården

 

Rio busar vid släktgraven

På Midsommardagen gick en annan upplevelse utöver det vanliga av stapeln. Internationell tävling i beridet bågskytte på Siljans strand i centrala Rättvik. Här tävlade ryttare från hela världen om titeln “A Midsummer Night’s Dream”, arrangerat av Dalecarlian Horse Adventures. Jag trodde att jag testat de flesta hästsporter, men det här var nytt för mig och jag är otroligt sugen på att prova på! Nedan är det vinnande ekipaget,  Ana Sókolska från Polen på den ljuvliga pinto-araben Zero Dreams’Eye Catcher. Och ja, det är faktiskt jag som tagit bilden. Är uppenbart en bättre hästfotograf än matfotograf…

 Ana Sókolska, Poland on Pintabian Zero Dreams'Eye Catcher

Barnen älskar att kunna titta ut genom fönstret och se grannens hästar beta i hagen. Drömmen vore att bo så här själva en dag!

Ridley, Rio och grannhästen

När vi inte äter eller tittar på hästar så spelar vi gärna crocket i trädgården. Glad sommar alla läsare!

Rebecka och Ridley

1 Comment

Filed under Mat och dryck, My cheesy life

EAT Stockholm Food Forum

EAT_mood_075

Jag har haft det stora nöjet att jobba med ett väldigt speciellt event på sistone. En internationell konferens om mat, som gästas av allt från kronprinsessor till premiärministrar, från företagsledare till uppstartsinnovatörer, från forskare till miljardärer, från stjärnkockar till den samlade journalistkåren. Jag pratar om EAT Stockholm Food Forum.

Ni som följt mig ett tag vet ju att jag inte bara brinner för ost och annan god mat, utan även för miljö, hållbarhet och samhällsfrågor. Därför har det varit så otroligt kul att få jobba med kommunikationen för det tredje årliga EAT Stockholm Food Forum som öppnade idag. Det är en mötesplats för cirka 500 progressiva tänkare inom vetenskapen, näringslivet, politiken och civilsamhället, med två dagar av kunskapsutbyte och projekt kring mat, hälsa och hållbar livsmedelsproduktion.

EAT Stockholm Food Forum fungerar som en språngbräda för projekt som stöttas av EAT Foundation, som också ser till att resultaten från forumet resulterar i konkreta åtgärder. Här koras vinnaren i Local EAT Award, en tävling där de främsta skandinaviska matentreprenörerna tävlar med sina bästa idéer inom mat, hälsa och hållbarhet. Dessutom koras vinnarna av Global Innovation Award och Global Culinary Award. Ett antal nya projekt och rapporter lanseras på årets konferens; olika innovativa initiativ som involverar både städer, kockar, företag och vetenskap.

Många ledande personer gästar forumet, inklusive Tuilaepa Fatialofa Lupesoliai Sailele Malielegaoi, Samoas president, Mary Robinson, tidigare president på Irland och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Paul Polman, CEO Unilever, Mark Goldring, CEO Oxfam, Jonas Gahr Støre, tidigare norsk utrikesminister och nuvarande partiledare för Arbeiderpartiet, David Rosenberg, CEO Aerofarms, Olivier Oullier, Senior Director, Head of Strategy Global Health & Healthcare, WEF, Stefan Catsicas, Executive Vice President Nestlé, och Richard Horton, chefredaktör för The Lancet. Från den svenska regeringen kom Gabriel Wikström, Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister.

Och icke att förglömma Jamie Oliver och Marcus Samuelsson – varav den senare dessutom står för menyn.

Bakom forumet står EAT Foundation, en stiftelse för samarbete kring frågor, exempelvis livsmedelsbrist, miljöpåverkan, svält, övervikt, folkhälsa, kostråd och avfall. Stiftelsen möjliggör för näringsliv, forskare, det civila samhället och beslutsfattare runtom i världen att tillsammans hitta lösningar för det globala livsmedelssystemet. EATs vision är en värld där alla har kunskapen för att ta smarta och hållbara beslut om mat, tillgången till en hälsosam och ansvarsfull kost, och inspirationen för att anpassa sitt beteende och sin livsstil. EAT initiativet grundades 2013 av Stordalen Foundation, i samarbete med Stockholm Resilience Centre som akademisk partner. Gunhild Stordalen är förutom medgrundare också ordförande i EAT Foundation.

Gunhild Stordalen är en otroligt inspirerande person, en tongivande norsk miljöaktivist med inriktning på mat och hälsa. Den 28e juni ska hon sommarprata i P1. Såhär säger hon i deras pressmeddelande:

– Jag är miljöaktivist, läkare och miljardärfru. Jag är också allvarligt sjuk. Min bästa smärtlindring är att jobba med något som är viktigare än mitt eget liv, då kan jag leda bort tankarna till annat. Bort från smärtan, obehaget och min egen eländighet. Till mitt hjärtebarn EAT och en av vår tids största utmaningar: hur vi ska säkra hälsosam, näringsrik mat till en växande världsbefolkning, utan att överträda planetens ekologiska gränser.

 

EAT Stockholm Food Forum

EAT Stockholm Food Forum

Leave a comment

Filed under My cheesy life

Vart är det här?

Mozzarellaklocka

 

Leave a comment

Filed under My cheesy life

Nötallergin – inte så farlig ändå

Valnötsbröd med Quinoa. Recept: Karsten Kyster Foto: Columbus Leth

Valnötsbröd med Quinoa. Recept: Karsten Kyster
Foto: Columbus Leth

En sommar för snart tjugo år sedan var jag ute på Amandas landställe. Jag minns att jag hade nyst mycket under våren, och när jag nu åt en skål full med solmogna persikor till mellanmål ute i den grönskande trädgården så började det klia något helt outhärdligt i munnen. Kort därpå gick jag och mamma till vårdcentralen, där jag efter ett test blev diagnostiserad med björkpollenallergi, inklusive överkänslighet för de frukter där det finns en korsallergi, exempelvis äpplen och persikor. Och så uppdagades dessutom en nötallergi på samma gång. Jag minns besöket på vårdcentralen, sköterskan som berättade vilka frukter som jag kunde vara känslig emot, och att hon framförallt varnade mig för att äta nötter.

– Nötallergi kan vara jättefarligt, och särskilt valnötter ska man akta sig för om man har nötallergi, berättade hon. När jag råkade äta chokladpraliner med hasselnötter kliade det rejält i munnen, så där fick jag ytterligare bekräftelse.

Så i tjugo års tid har jag varit paranoid mot alla bröd och bakverk som kunnat innehålla nötter, terroriserat såväl servitörer och cafébiträden som värdar och värdinnor på middagsbjudningar med frågor om innehållsförteckning. Skippat nötpåsen på flyget. Gett mamma dåligt samvete när hon – än en gång – råkat köpa Gateaus valnötsbröd när hon bjudit på lunch. Och fått tacka nej till att provsmaka fantastiska nötbaserade raw-food desserter från min vän Aimee på Hope and Organic.

Men så fick jag en ingivelse. Kanske var det att jag råkade bita i en fralla som visade sig innehålla valnötter och vad hände? Ingenting. Det påminde mig om den där gången när någon stod med smakprover på morotsmuffins utanför ett café i Auckland, och jag som gick förbi dödshungrig efter gymmet hann ta både en och två tuggor innan jag insåg att det smakade valnöt. Vad hände? Ingenting då heller.

När jag nu gick till en allmänläkare påstod han att man inte kunde testa mer specifikt än vad jag gjorde för tjugo år sedan med blodprov. Antingen var man allergisk mot nötter eller inte. Tur att jag ändå bad att få remiss till en specialist, för den här farbrorn verkade inte ha uppdaterat sina kunskaper på tjugo år heller. Han hade fel. Så jag, som för övrigt verkligen inte gillar nålar, tvingade mig själv till allergimottagningen på City Akuten vid Hötorget för ett blodprov. Fick superproffsigt bemötande, och två veckor senare har nu testresultatet landat i brevlådan. Domen lyder: Allergi mot björkpollen och hasselnötter. Känslighet mot mandlar. Ingen reaktion på några andra nötter what-so-ever. Så himla skönt!

Försöker att inte gräma mig över alla ostbrickor serverade med goda nötbröd som jag tidigare tackat nej till, alla morotskakor och brownies som jag ratat, och istället titta framåt på en underbar ny värld av nötiga recept och tillbehör. Och inte minst att bli en mindre krävande middagsgäst. Så mitt tips om du är osäker, gå till en allergimottagning!

Brödet på bilden är ett valnötsbröd med quinoa som Matmagasinet har receptet på. Inte längre en omöjlighet att jag provar…

Leave a comment

Filed under My cheesy life

An ideal slice of cheese…

An ideal slice of cheese

Trevlig helg allihopa – ät en bit ost och tänk på mig!

Källa: Nathan W Pyle, Buzzfeed.

Leave a comment

Filed under My cheesy life

Vacker liten ostbomb till vår bröllopsmiddag

 

Vacker liten ostbomb

De sista skälvande veckorna av föräldraledigheten spenderar vi just nu i Thailand, närmare bestämt Hua Hin på östkusten. Vi tycker allihopa att det är väldigt gott med thaimat, med den enda reservationen att deras kök inte erbjuder särskilt mycket ost. När det var dags att fira sjuårig bröllopsdag fick vi alltså leta rätt på ett alternativ. Valet föll på den franska restaurangen Brasserie de Paris som fått goda omdömen på Trip Advisor.

Innan vi ens hunnit smaka på champagnen kom den här lilla godbiten in och då visste vi att vi hittat rätt. En mumsig liten friterad ostbomb, serverad på ett vackert snäckskal.

Friterad ost kan man ju inte få för mycket av, så till förrätt slog jag till på en friterad Camembert, serverad med rödavinbärsgele och äppelsallad.

Osten fick vara närvarande även till desserten, om än i en biroll, då jag med viss hjälp från familjen avnjöt den här jättemacaronen med vaniljmascarponefyllning, ihop med en liten sorbet på thailändskt grönt te.

Mascarpone är ju en rätt diskret ost, men som bidrar till många efterrätter i det tysta. Kan till exempel tipsa om bloggkollegan Zanna Metzers smarriga recept på efterätt med mascarponegrädde och bär.

Leave a comment

Filed under Mat och dryck, My cheesy life

God Jul från Nya Zeeland

Mina Nya Zeeländska ostar till julbordet

Idag vill jag önska alla er kära läsare en underbar jul, med fantastisk mat, en överdådig ostbricka och massa härlig ledig tid med nära och kära. Eller kanske alldeles själv med en varm katt, en bra bok och en god ost – vad ni tycker om helt enkelt.

Själv befinner jag mig just nu i mans hemstad Wanganui. En liten stad på västkusten av den Nya Zeeländska nordön. Det är första gången vi är tillbaka på Nya Zeeland sedan vi lämnade landet för sju och ett halvt år sedan, och alltså första gången som släkten här nere får möta våra barn, vilket är väldigt roligt.

Här firar vi jul imorgon, på juldagen. Till julbordet har jag rullat ungefär hundra köttbullar, min man och son har bakat fudge, och självklart kommer jag att ta med ett par ostar som såg spännande ut:

Kapiti Port Wine Cheddar som jag smakade på en annan tillställning häromdagen. En underbart smakrik portvinsmarinerad hårdost som blir så vacker i sitt röda vax när den skivas upp.

Puhoi Valley Distinction Blue. En gräddig och mild blåmögelost som även den ser väldigt tjusig ut i sitt blåa vax, och som jag har många goda picknick-minnen med.

God jul och god fortsättning mes amies!

 

Leave a comment

Filed under Mat och dryck, My cheesy life

Det vietnamesiska köket: Besök hos en fantastisk biodlare

Färskpressad apelsinjuice med honung från Phu Quoc Bee Farm

Färskpressad apelsinjuice med honung från Phu Quoc Bee Farm

Av alla erfarenheter från Vietnam var besöket på Phu Quoc Bee Farm en favorit hos hela familjen. Den lilla ekologiska biodlingen är öppen för allmänheten och den passionerade och vältaliga ägaren visar gärna runt och berättar allt du vill veta om bin – från bisamhällets uppbyggnad till hur bin är absolut nödvändiga för livet på vår jord. Vi fick lära oss om hur honungsbin behövs för att pollinera de flesta fruktträd som vi tar för givet, från exotiska träd som mango till frukt på våra egna breddgrader som äpplen, och många andra grönsaker och växter.

Vi fick titta in i en bikupa och min son Ridley, som först knappt vågade sig ur bilen av rädsla för att bli stungen, omvändes till biälskare och ska nu bli biodlare när han blir stor! Han fick till och med testa att hålla i ett litet drönarbi, som alltså inte har någon gadd.

Phu Quoc Bee FarmPhu Quoc Bee Farm

Det är helt klart att bin är betydelsefulla för mycket mer än honungsproduktion, men för mig som matbloggare är självklart honungen i sig också intressant. I vietnamesisk matlagning används ofta honung i grillmarinader,  exempelvis till grillat fläskkött honungsmarinerade kycklingklubbor, samt i desserter.

I det vackra lilla cafét mitt i djungeln serveras alla drycker ihop med den delikata blommiga flytande honung som producerades på plats – från apelsinjuice och banansmoothie till te och kaffe, vilket var förvånansvärt gott. Här används ingen plast utan enbart glasförpackningar och naturliga sugrör gjorda av bambu. Den som vill kan också inkvartera sig på gården, där det erbjuds kurser i djungel-yoga och massage.

Den blomstrande bivänliga trädgården är något alldeles extra. Jag är ju själv väldigt trädgårdsintresserad och jag är mycket imponerad av hur man enbart använder sig av naturliga material här. Till exempel så drar man inte upp frön i plastkrukor som vi är vana vid att se dem hemma, utan man tillverkar “krukor” av bananblad som man kan sätta rätt ner i jorden där de förmultnar när de fullgjort sin uppgift.

Ekologiska krukor av bananblad på Phu Quoc Bee Farm

Ekologiska krukor av bananblad på Phu Quoc Bee Farm

Enligt Naturskyddsföreningen så är ungefär en tredjedel av maten vi äter beroende av att bin pollinerar växter. Bin är dock hotade av bekämpningsmedel, sjukdomar och miljöförändringar. Det gamla småskaliga jordbruken försvinner vilket utarmar binas levnadsmiljö då många sorters blommor försvinner. Alla kan hjälpa till att rädda bina, exempelvis genom att köpa ekologisk mat för att minska användningen av bekämpningsmedel, samt att odla blommor i sin trädgård eller på sin balkong.

För mer information om bin se filmerna More Than Honey och The Vanishing of Bees eller följ hashtaggen #savethebeessavetheworld

Save the bees - save the world

Save the bees – save the world

Leave a comment

Filed under Mat och dryck, My cheesy life