Karl Tövåsens fäbod och gårdsmejeri i Dalarna

Karl Tövåsens Fäbod

Välkommen till Karl Tövåsens Fäbod

Jag har ju en särskild plats i hjärtat för små gårdsmejerier där man ystar sin egen ost och kärnar sitt eget smör för hand. Vare sig de ligger i Jokkmokk eller Puhoi Valley. En av de trevligaste upplevelserna den här sommaren var besöket på Karl Tövåsens fäbod och gårdsmejeri.

Ridley och fåren på Karl Tövåsens fäbod

Ridley och fåren på Karl Tövåsens fäbod

Det finns ingen adress till fäboden, utan det är GPS-koordinater som gäller, och handmålade skyltar som varnar för kor på vägarna. Här stänger man nämligen inte in korna, utan stängslar in odlingar och gårdshus istället. Hästar, får och höns strövar också fritt.

Brie, myself and I myser med en fin ponny.

Brie, myself and I hittade en ponny att mysa med.

På fäboden bor och verkar fäbodstintan Tin med familj. Hon är en eldsjäl och en beundransvärd kvinna på mer än ett sätt. Inte nog med att hon kärnar gudomligt smör, bor mitt ute i skogen utan elektricitet med barn och djur under sommarhalvåret, och att hon upprätthåller och generöst delar med sig av det levnadssätt och kunskap som gått i arv genom generationer. Dessutom har hon tagit den långa hårda fighten mot skatteverket för att slippa ha en kassaapparat – och fick precis häromveckan det glädjande beskedet att hon äntligen vunnit!

Jag och många andra med mig har följt Tins utmaningar och frustration över detta fyrkantiga system som inte passar alla. Under tiden jag var på fäboden och pratade med Tin kom det fram flera andra gäster och gratulerade till att hon fått rätt. Då hade Skatteverket fortfarande möjlighet att överklaga och Tin ville inte ta ut glädjen i förskott, så när jag nu äntligen läste att de bestämt sig för att avstå från överklagan ska jag erkänna att jag fick några tårar i ögonen av glädje.

Tin på Karl Tövåsens fäbod kärnar gudomligt smör.

Tin på Karl Tövåsens fäbod kärnar gudomligt smör.

Det var också inspirerande att höra Tin berätta om hur bra fjällkorna och rödkullorna har det, här långt borta från mjölkfabriker, antibiotika och annat onaturligt. Hur de kan promenera upp till fem kilometer under en dag och leta mat i skogen, men ändå står i kö utanför stallet för att mjölkas varje eftermiddag.

Varför varje smörbytta får en liten stjärna? För annars kanske inte korna kommer hem!

Fäbodkullan Tin

Fäbodkullan Tin

De färdiga produkterna säljs i gårdsbutiken, men även till restauranger. Bland annat serveras den vita mögelosten av camemberttyp på den utmärkta Solgårdskrogen i Nittsjö som jag skrivit om tidigare. En god och dessutom vacker ost är Tövås Gubben, en  källarlagrad helmjölksost med vildmögelyta som lagrats på en ohyvlad granplanka i stenkällaren (foto: Karl Tövåsens hemsida).

Tövåsen Gubben

Tövåsen Gubben

I gårdscafét serveras förutom mejerivaror även hemgjorda bakverk, kall dryck och gott kaffe bryggt på gammalt vis. Och så Tuttul såklart – tunnbröd som det bara görs här i Siljansbygden. Ber om ursäkt för den suddiga bilden, men det var kö så jag fick skynda mig att knäppa i farten!

Karl Tövåsens gårdscafé

Karl Tövåsens gårdscafé

Det bjuds på provsmakning av ost också. Nej-men-inte-ska-väl-jag…

Ostsmakning på Karl Tövåsen

Ostsmakning på Karl Tövåsen

En härlig detalj är att mejeriprodukterna hålls kylda på gammalt vis, i en ostbod från 1800-talet. Här rinner vatten från en kall källa igenom, och samlas upp i en bassäng. Osten sänks ner i vattenbassängen och hålls på så sätt nerkyld, helt utan kylskåp eller ens elektricitet.

Ostboden

Ostboden

Barnens favoritsysselsättning var att sticka in grässtrån till kaninerna.

Rio, Ridley och kaninungarna.

Rio, Ridley och kaninungarna.

Mammas favoritsysselsättning var att fika i solen på Tuttul, Rättvikshonung och nykärnat smör.

Fika med tuttul

Fika på Karl Tövåsen.

På det stora hela, en underbar, välsmakande och minnesvärd dag, väl värd utflykten till skogs!

Leave a comment

Filed under My cheesy life, osttillverkare

Your Best Briehaviour – eller ostetikett på franska

 

Brie, myself and I med en fantastisk fransk ostbricka

Brie, myself and I njuter av en ostbricka värd namnet i Loiredalen.

I Frankrike tar man ost på allvar. Tur att tidningen The Local, som vänder sig till engelskspråkiga expats i andra länder, delar med sig av sina bästa tips för att som utlänning inte göra bort sig när man äter ost i Frankrike.

  • Ost är inte en förrätt. Den serveras inte heller som snacks innan man sätter sig till bords, inte ens på tandpetare med oliv och cocktailtomat. Håller du inte med? Här har jag delat ett snackstips med Armenisk string cheese och här ett förrättstips med getost!
  • Ost äts innan dessert. I andra länder avslutar man gärna måltiden med ost och söta tillbehör, exempelvis vindruvor. I Frankrike följs osten alltid utav dessert. Kanske för att deras ostar luktar så illa att andedräkten behöver döljas av något? Hur som helst, min populära brietårta med hjortronsylt skulle alltså inte gå hem.
  • Inte ett kex i sikte. Man äter ost med bröd, inget annat.
  • Blanda inte osten. Om det inte finns separata knivar för varje ostsort, se till att torka av föregående ost ordentligt på din brödbit innan du börjar skära i en annan sort.
  • Ost serveras med vin. Det vore väldigt pinsamt om vinet tog slut lagom till ostbrickan. Oftast föredrar fransmännen rött vin, gärna från samma område som osten. De har uppenbarligen missat min guide för att kombinera ost med öl.
  • Ost, liksom vin, behöver luftas. Den läggs upp minst en timma innan servering, absolut inte direkt från förpackningen eller ännu värre direkt från kylskåpet. Men det gör vi väl inte här hemma heller hoppas jag.
  • Skär rätt, beroende på ostens form. Runda ostar som brie exempelvis skärs i tårtbitar, och då är det inte okej att ta spetsen det vill säga det som var mitten av osten.
  • Udda antal ostar. För den estetiska balansen ska det vara udda antal ostar på brickan. Och minst tre sorter: en hårdost, en mjuk ost, och en get- eller blåmögelost. Den här ostbrickan lyckades rätt bra alltså, trots att den inte serverades i Frankrike.
  • Ost är inte Nutella. Även om det är en mjuk ost ska du inte försöka bre ut den på brödbiten.
  • Inga jättesmörgåsar. Ta en lagom liten bit ost, på en lagom liten bit bröd, och stoppa i munnen i en tugga.

Och så avslutar vi med en icke-regel.

  • Du behöver inte äta “skalet”. Om du inte vill såklart. Det råder ingen konsensus bland fransmän ifall man ska äta kanterna eller inte. Så gör det du känner för, i trygg förvissning att just denna, enda, gång kan du inte göra fel.

Artikeln i sin helhet hittar du här. Bon appetit mes amies!

Brie, myself and I med familj njuter av Paris, sommaren 2015

Brie, myself and I med familj njuter av Paris förra sommaren.

Leave a comment

Filed under Mat och dryck, Tips och tricks

Goda marmelader till osten, och en Croque att dö för

 

Croque med aprikosmarmelad från Bon Maman

Croque med aprikosmarmelad från Bon Maman

Jag är ingen renlevnadsmänniska direkt. Till osten vill jag gärna ha något sött, en god honung eller några fina marmelader, det tycker jag kan lyfta smaken till nästa nivå.

Croque monsieur serveras ju traditionellt med en fransk senap. Men prova att byta ut senapen mot aprikosmarmelad för en helt ny upplevelse! På bilden ovan serveras den med en fromage blanc, fikon och lite färska granatäppelkärnor som fräschar upp. Try this at home!

En favorit är Bonne Mamans marmelader. De är tillverkade enligt traditionellt franskt recept och innehåller endast frukt av fin kvalitet samt 100 procent naturliga ingredienser. I Frankrike är Bonne Maman marmeladen som många förknippar med sin barndom, då den smakar som mormors eller farmors hemlagade marmelad. Jag har sån tur att några kollegor som jobbar medprodukterna ordnade en bloggfrukost på Café Colette, med supergoda smakkombinationer.

 

Bon Maman

Aprikosmarmeladen nedan är en klassiker, men rabarbermarmeladen är också en favorit.

Bonne Maman Aprikos

Bonne Maman Aprikos

Leave a comment

Filed under Mat och dryck

Bäst före-datumet har nått sitt bäst före-datum

Foto: Johan Lygrell EAT

Foto: Johan Lygrell EAT

“Bäst före-datumet har nått sitt bäst före-datum”. Ja med den klockrena one-linern tackade Erik Lindberg för sig på scenen, efter att ha tagit emot priset Global Innovation Awards som delades ut av kronprinsessan Victoria under årets EAT Stockholm Food Forum. Den internationella konferensen på mat och hållbarhet som jag skrivit om tidigare.

Eriks uppstartsföretag Innoscentia vann innovationspriset tack vare att de utvecklat en teknik med en slags smart etikett som mäter farliga bakterier i exempelvis kött. Istället för att bara gå på ett datum så kan man alltså med hjälp av etiketten få veta säkert om livsmedlet är ok att äta eller inte. Det finns minst två fördelar med det. Dels för att minska oönskat matsvinn med produkter som slängs i onödan för att de nått sitt bäst före datum, och dels för att förhindra utbrott av matförgiftning ifall livsmedel inte hanterats rätt.

I väntan på att denna märkning blir standard så är väl datummärkning bra att ha lite koll på,  just när det gäller kött och skaldjur där farliga bakterier kan bli riktigt läskiga efter sista förbrukningsdag. Men annars så struntar jag personligen i stort sett i datumet. Häromdagen drack jag mjölk som var tio dagar förbi bäst före, och då har jag ändå extremt känsligt luktsinne och skulle aldrig kunna sätta i mig något som inte var fräscht.

Vad gäller ost så letar jag snarare i butiken efter produkter som är så nära datummärkningen som möjligt – det blir ju bara godare! Det finns inget som är så trist som en omogen brie till exempel, med hård nästan skorvig kärna. In med den längst bak i kylen i några månader, så blir den både fylligare och krämigare.

Dessutom tycker jag man ska ha respekt för hur mycket mjölk som går in i ostproduktionen, och därmed hur stor miljö- och klimatpåverkan som osten har. Näst efter kött är ost tyvärr en av de största klimatbovarna i mataffären. Eftersom det vi äter står för en tredjedel av världens klimatpåverkan förstår ni ju att man inte kan slänga ost hur som helst. Finns oönskat mögel så skär bara bort den biten. Känns osten allmänt ofräsch riv ner den på en gratäng. Är parmesankanten för hård för att riva så släng i den i risotton som smaksättning. Om all fantasi är slut, skriv till brie, myself and I och fråga om receptförslag. Men släng för guds skull inte osten!

Leave a comment

Filed under Tips och tricks

Dalarna: Midsommarfirande, hästar och Solgårdskrogen

Solgårdskrogen

Hoppas att ni alla läsare har haft en en underbar midsommarhelg och njuter av sommarvädret! Jag och min familj befinner oss just nu på släktgården i Silverberg, strax utanför Rättvik, där vi firar midsommar och en veckas tidig semester. Som barn kunde vi stanna i veckor här uppe, och tog med oss både kompisar och hästar, men på senare år har det mest blivit en helg över midsommar. I år bestämde vi oss för att stanna en hel vecka med barn, farmor Rose-Marie och och faster Lottis, och det visade sig vara helt rätt beslut. Fint väder, mycket att upptäcka och härlig familjetid för stora och små.

En glad överraskning här uppe är att det öppnat många nya restauranger och fäbodar av unga människor med höga ambitioner i området kring Siljan och Rättvik. Igår kväll fick vi barnvakt och begav oss till Nittsjö för en sexrätters avsmakningsmeny på Solgårdskrogen – och vi var totally blown away! Varenda rätt var komponerad med kreativitet, fingertoppskänsla och respekt för råvarorna – som var nästan helt och hållet lokala. Exempelvis rätten på bilden nedan, inte nog med att det var egenodlad rädisa, lokala rödbetor och ärter, vällagrad ost från Hansjö mejeri, toppat med bipollen och rökt rivet kalvhjärta – dessutom var det krämiga ägget från servitörens mammas hönsgård i byn, fantastiskt lilarött marmorerat. Då hade man efter kokningen delvis knäckt sönder skalet och lagt ner det i rödbetslagen, så att det tog färg i det vackra mönstret. Här nöjer man sig alltså inte med det förutsägbara utan bjuder på en riktig upplevelse. Både jag och min man fick nypa oss i armen när notan kom in på 450 kronor vardera för maten, som en påminnelse att vi inte satt i matsalen hos Mathias Dahlgren utan i ett litet härbre en bit utanför Rättvik.

På ost och charkbrickan ovan ser ni tre ostar från gårdsmejerier i Dalarna:
-Hårdost Gulla från Hansjö Mejeri, lagrad i 12 månader, som fick det att vattnas i munnen.
-Vitmögelost av camemberttyp från Karl Tövåsen Fäbod, som jag planerar att besöka senare i veckan.
-Blåmögelost Baggbo Blå från Murbo Annas Gårdsmejeri i Borlänge, en riktigt krämig och god ost som vi slogs om med gafflarna till sista munsbiten.

Det vackra porslinet är även det tillverkat i byn på Nittsjö Keramik.

Solgårdskrogen

På midsommarförmiddagen har vi en fin tradition i byn. Alla barnen blir upphämtade på traktorflak, i år kört av min mycket kompetenta faster, och så åker vi ner i Boda Kyrkby och köper glass. Sen åker vi vidare till kyrkogården och säger hej till alla gamla släktingar och vänner som ligger där. Inget högtidligt eller tyst, utan fullt ös med alla barnen som skojar och stojar, mycket bättre än något slags sorgetåg om du frågar mig. På kvällen är det traditionellt firande med dans kring stången och spelemän i folkdräkt.

Midsommar

 

Reuben och Rio på kyrkogården

 

Rio busar vid släktgraven

På Midsommardagen gick en annan upplevelse utöver det vanliga av stapeln. Internationell tävling i beridet bågskytte på Siljans strand i centrala Rättvik. Här tävlade ryttare från hela världen om titeln “A Midsummer Night’s Dream”, arrangerat av Dalecarlian Horse Adventures. Jag trodde att jag testat de flesta hästsporter, men det här var nytt för mig och jag är otroligt sugen på att prova på! Nedan är det vinnande ekipaget,  Ana Sókolska från Polen på den ljuvliga pinto-araben Zero Dreams’Eye Catcher. Och ja, det är faktiskt jag som tagit bilden. Är uppenbart en bättre hästfotograf än matfotograf…

 Ana Sókolska, Poland on Pintabian Zero Dreams'Eye Catcher

Barnen älskar att kunna titta ut genom fönstret och se grannens hästar beta i hagen. Drömmen vore att bo så här själva en dag!

Ridley, Rio och grannhästen

När vi inte äter eller tittar på hästar så spelar vi gärna crocket i trädgården. Glad sommar alla läsare!

Rebecka och Ridley

1 Comment

Filed under Mat och dryck, My cheesy life

Vilda tillbehör till osten

Inlagda granskott, maskrosknoppar och små.... Kottar?

Inlagda granskott, maskrosknoppar och små…. kottar?

På Clarion Sign Hotel i Stockholm har man verkligen tänkt utanför den berömde boxen när man skapat ostbrickan. Utöver fina svenska ostar, och en ovanligt god liten “limpa” av svartvinbärsgele och ätbara blommor, bjuds det på tre tillbehör från skogen och trädgårdens skafferi. Inlagda granskott, maskrosblommor och små kottar, som alla höjde smakupplevelsen.

Här är ett recept på inlagda granskott, lånat från Skogsägarklubben Sydved såklart.

Inlagda granskott

1 liter granskott
1 liter vatten
1 dl vitvinsvinäger
0,5 dl socker

Gör så här

  1. Plocka granskotten när de är späda och ljusgröna (går att frysa in)
  2. Blanda lagen och lägg sedan i granskotten.
  3. Sjud försiktigt i cirka 10 minuter.
  4. Förvara i glasburkar. Håller cirka 3 månader i kyl.

Bra miljötänk också att använda sånt som man annars slänger bort, till exempel maskrosor. Här hittar du recept på inlagda maskrosknoppar och andra ogräs!

Leave a comment

Filed under recept

EAT Stockholm Food Forum

EAT_mood_075

Jag har haft det stora nöjet att jobba med ett väldigt speciellt event på sistone. En internationell konferens om mat, som gästas av allt från kronprinsessor till premiärministrar, från företagsledare till uppstartsinnovatörer, från forskare till miljardärer, från stjärnkockar till den samlade journalistkåren. Jag pratar om EAT Stockholm Food Forum.

Ni som följt mig ett tag vet ju att jag inte bara brinner för ost och annan god mat, utan även för miljö, hållbarhet och samhällsfrågor. Därför har det varit så otroligt kul att få jobba med kommunikationen för det tredje årliga EAT Stockholm Food Forum som öppnade idag. Det är en mötesplats för cirka 500 progressiva tänkare inom vetenskapen, näringslivet, politiken och civilsamhället, med två dagar av kunskapsutbyte och projekt kring mat, hälsa och hållbar livsmedelsproduktion.

EAT Stockholm Food Forum fungerar som en språngbräda för projekt som stöttas av EAT Foundation, som också ser till att resultaten från forumet resulterar i konkreta åtgärder. Här koras vinnaren i Local EAT Award, en tävling där de främsta skandinaviska matentreprenörerna tävlar med sina bästa idéer inom mat, hälsa och hållbarhet. Dessutom koras vinnarna av Global Innovation Award och Global Culinary Award. Ett antal nya projekt och rapporter lanseras på årets konferens; olika innovativa initiativ som involverar både städer, kockar, företag och vetenskap.

Många ledande personer gästar forumet, inklusive Tuilaepa Fatialofa Lupesoliai Sailele Malielegaoi, Samoas president, Mary Robinson, tidigare president på Irland och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Paul Polman, CEO Unilever, Mark Goldring, CEO Oxfam, Jonas Gahr Støre, tidigare norsk utrikesminister och nuvarande partiledare för Arbeiderpartiet, David Rosenberg, CEO Aerofarms, Olivier Oullier, Senior Director, Head of Strategy Global Health & Healthcare, WEF, Stefan Catsicas, Executive Vice President Nestlé, och Richard Horton, chefredaktör för The Lancet. Från den svenska regeringen kom Gabriel Wikström, Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister.

Och icke att förglömma Jamie Oliver och Marcus Samuelsson – varav den senare dessutom står för menyn.

Bakom forumet står EAT Foundation, en stiftelse för samarbete kring frågor, exempelvis livsmedelsbrist, miljöpåverkan, svält, övervikt, folkhälsa, kostråd och avfall. Stiftelsen möjliggör för näringsliv, forskare, det civila samhället och beslutsfattare runtom i världen att tillsammans hitta lösningar för det globala livsmedelssystemet. EATs vision är en värld där alla har kunskapen för att ta smarta och hållbara beslut om mat, tillgången till en hälsosam och ansvarsfull kost, och inspirationen för att anpassa sitt beteende och sin livsstil. EAT initiativet grundades 2013 av Stordalen Foundation, i samarbete med Stockholm Resilience Centre som akademisk partner. Gunhild Stordalen är förutom medgrundare också ordförande i EAT Foundation.

Gunhild Stordalen är en otroligt inspirerande person, en tongivande norsk miljöaktivist med inriktning på mat och hälsa. Den 28e juni ska hon sommarprata i P1. Såhär säger hon i deras pressmeddelande:

– Jag är miljöaktivist, läkare och miljardärfru. Jag är också allvarligt sjuk. Min bästa smärtlindring är att jobba med något som är viktigare än mitt eget liv, då kan jag leda bort tankarna till annat. Bort från smärtan, obehaget och min egen eländighet. Till mitt hjärtebarn EAT och en av vår tids största utmaningar: hur vi ska säkra hälsosam, näringsrik mat till en växande världsbefolkning, utan att överträda planetens ekologiska gränser.

 

EAT Stockholm Food Forum

EAT Stockholm Food Forum

Leave a comment

Filed under My cheesy life

Fransk kyckling av högsta kvalité

 

Coq au Vin blanc serverad tjusigt i gjutjärnspanna på Franska Residenset

Danyels farmors Coq au Vin blanc, serverad tjusigt i gjutjärnspanna på Franska Residenset

Häromveckan gästade jag Franska Residenset, tillsammans med andra såväl bloggare som “riktiga” matjournalister. Där bjöds på en underbar lunch med anledning av det nya samarbetet mellan krögaren Danyel Couet och det svenskägda varumärket La Belle de France, som importerar franska långsamtväxande fåglar.

Här bjöds på en ljuvlig lunch med fem sorters kyckling – från mexikanska smaker i en mini-tortillia till fördrinken, till en indisk curry, och såklart avslutades det hela med en klassisk fransk coq au vin. Det var bara osten som saknades, vilket var lite förvånande med tanke på det franska temat, man annars var allt fantastiskt gott och trevligt.

Innan kocken Danyel Couet gick ut i köket för att laga vår lunch så berättade han om sin uppväxt i Paris. Hur han brukade gå till marknaden åt sin farmor och handla kyckling för att hjälpa henne laga en vit coq au vin – samma som vi fick nöjet att smaka. Danyel fick då alltid stränga instruktioner att bara köpa kycklingen med den röda etiketten på, Label Rouge, som är världens första kvalitetscertifiering och står för både smak, kvalitet, matsäkerhet och djuromsorg. För mig som är miljömedveten var det intressant att höra hur fåglar märkta med La Belle de Rouge föds upp i Frankrike helt utan GMO och antibiotika. Istället för att matas med fiskmjöl, vilket ofta sker med kycklingar i Sverige, även ekologiska, och som kan ge en viss bismak i köttet, så matas de med lokalt odlade bönor.

Idag driver Danyel flera restauranger inom F12 koncernen tillsammans med Melker Andersson. Han nämnde särskilt restaurang Mother, som drivs med ett starkt hållbarhetsperspektiv och enbart använder sig av den ekologiska kycklingen från La Belle de France i sitt rotisseri.

– Hållbarhet är viktigt för mig oavsett om det gäller materialet när man bygger en restaurang eller djuruppfödning. La Belle de France arbetar konsekvent med hållbarhet vilket var en avgörande faktor för mitt val att samarbeta. Jag har själv varit på plats och sett hur fint fåglarna har det och träffat många av de engagerade uppfödarna som månar om att djuren ska ha det bra. Jag hoppas att jag genom det här samarbetet kan inspirera svenska konsumenter att köpa kyckling som är producerad med kvalitet i alla led, säger Danyel Couet, krögare.

Osten lös som sagt med sin frånvaro under just den här lunchen, men för er som gillar att kombinera kyckling och ost vill jag tipsa om Matmagasinets trevliga receptet på majskyckling med fetaostkräm och honungsrostade morötter.

Danyel Couet och den glada kycklingen från La Belle de France

Danyel Couet och den glada kycklingen från La Belle de France

Det är inte alla som får sin bild på en fransk gårdskyckling...

Det är inte alla som har sitt porträtt på en fransk gårdskyckling…

 

 

 

Leave a comment

Filed under Mat och dryck

Fetaostsallad med röda linser, groddar och apelsin

Fetaostsallad med röda linser, groddar och apelsin

Fetaostsallad med röda linser, groddar och apelsin

Min syster är vegetarian och det är alltid roligt att försöka komma på nya rätter när hon kommer på besök – även om jag ska erkänna att jag ibland gjort mig skyldig till helt glömma hennes matval och bara paniksteka ett par skivor halloumi i sista stund.

Själv kan jag bokstavligt talat inte ens stava till vegetarian – det är sant, jag skrev med tre e först, fick använda stavningskontrollen för att rätta, skandal! Men jag försöker att bli en mer ansvarsfull världsmedborgare, jorden vi lämnar till våra barn, tänka på klimatet, osv osv och ja helt enkelt byta ut köttet mot andra proteinkällor på regelbunden basis. Det enklaste sättet för en sådan rätt att ändå blir njutbar tycker jag är att använda ost. (disclaimer – vet att ost inte heller är helt oproblematiskt ur miljösynpunkt, men det är ändå rätt mycket bättre än rött kött so give me a break).

I söndags skulle vi fira min lilla Rios ettårsdag i efterskott, eftersom vi ofint nog spenderade hennes första födelsedag på Nya Zeeland. Släkten var samlad, solen sken, och både syrran och bordets karnivorer uppskattade den här rätten. Till groddarna använde jag ekologiska A. Vogels milda aromatiska mix, som jag groddade själv i en sån här liten BioSnacky groddburk som är väldigt praktisk. Oj den meningen hade väldigt hög svansföring, hoppas ni förlåter mig. Hur som helst, nu ska jag sluta babbla och skriva ut receptet:

Fetaostsallad med röda linser och apelsin (4 personer)

2 dl röda linser
100 g machésallad
2 apelsiner (gärna blodapelsin för färgen)
10 körsbärstomater
200 g fetaost
En handfull groddar

Dressing

3 msk olivolja
1 msk balsamvinäger
1 msk citronsaft
1 pressad vitlökslyfta
Några drag med salt och pepparkvarnen

Gör så här

  1. Koka linserna i lättsaltat vatten i 10 minuter. Här kommer alla recept säga att man ska akta så de inte kokar sönder. Mina blev kokta till en gröt men det blev gott ändå, så ingen panik.
  2. Blanda dressingen i en skål. Rör ihop med linserna. Fram till hit kan man med fördel förbereda, det blir bara godare ju längre linserna får dra åt sig dressingen.
  3. Skölj salladen i kallt vatten.
  4. Skär ut filéerna på apelsinen. Eller bara skala och skär i bitar, beroende på ambitionsnivå. Ni kan ju gissa er till min.
  5. Lägg upp precis innan servering på ett fat med linsröran i mitten, machésalladen och tomaterna längs sidorna, och strössla på smulad fetaost, apelsinbitar och groddar över hela härligheten.
  6. Ett varv med olivoljan och lite flingsalt på toppen skadar inte.

Till detta drack vi ett vitt vin från Bourgougne. Chardonnay alltså. My favourite.

Fetaostsallad med röda linser och apelsin

Fetaostsallad med röda linser – halvvägs i uppläggningen.

 

Fetaostsallad med röda linser, groddar och apelsin - välkommen till bords.

Fetaostsallad med röda linser, groddar och apelsin – välkommen till bords.

Receptet är ursprungligen inspirerat av Paolo Robertos italienska linssallad med Pecorino, eller “Insalata di lenticchie, arancia e scaglie di pecorino” om man ska vara tjusig, som han lagade i Nyhetsmorgon. Det såg också jättegott ut, bortsett från den råa rödlöken som är min personliga matskräck.

1 Comment

Filed under recept

Vart är det här?

Mozzarellaklocka

 

Leave a comment

Filed under My cheesy life