”Vill du ta med dig någon du gillar och äta italiensk mat och dricka vin på söder?” Äähhh… Ja. Såklart att jag ville!
Inbjudan var till nyöppnade Deli di Luca på Södermalm. Restaurangen har nyligen, som enda restaurang i Stockholm, utnämnts till Prosciutto di Parma specialist. Ett specialistprogram för kockar och återförsäljare som utmärker sig i hanteringen av världens mest kända skinka.
Prosciutto di Parma, eller parmaskinka som vi säger på svenska, är den omåttligt populära lufttorkade skinkan som har sitt ursprung i området kring Parma i norra Italien.
Så jag tog med mig familjen ut på söndagskvällen, och avslutade veckan med en restaurangmiddag fullspäckad med ost och parmaskinka. Varför gör man inte det oftare, förresten? Hur trevligt som helst ju!
Eftersom jag älskar inredning och snygga miljöer – hur en restaurang är inredd är nästan precis lika viktigt som maten, för mig – blev jag såklart väldigt nöjd när vi kom in och visades till vårt bord.
En riktig snygg-toa också, med gott om roliga tavlor och grejer på väggarna att kika på.
Men just det ja. Det är ju en ostblogg det här. Inte en inredningsblogg. Fokus nu.
Till förrätt tog vi in en ost- och charkbricka och en Caprese. En helt magiskt god buffelmozarella som bara smälte i munnen, fylliga körsbärstomater och Prusciutto di Parma som fick det att kännas som att vi satt på nån liten taverna i Rom istället för en restaurang på söder.
Tre sorters hårdostar och en ljuvlig grön tomatmarmelad. En kombination av dåligt minne från min sida och faktiskt en lite väl snabb presentation av servitören gör tyvärr att ”hårdost” är ungefär så pass mycket information jag har att lämna om ostarna (förutom att de var väldigt goda).
Även pastan gjorde att jag för ett kort ögonblick kände mer att vi satt på Piazza del Popolo än på Folkungagatan. Tog det ostigaste som fanns på menyn (såklart) – Prosciutto och mozarellafyllda fagotti på en bädd av krämig sås gjord på Fontinaost.
När det var dags för dessert så jag var jag ändå bra sugen att lämna osttemat och satsa på en Coppa di Gelato, en Tiramisú eller en Pannacotta. Men jag fokuserade, tänkte på kvällens mantra (”ost, ost, ost”) och bad att få en Un Pezzo di Formaggio – en bit ost med tillbehör.
Ja, alltså sen såg jag självklart till att det ena barnet beställde glassen, det andra tog en Pannacotta och att maken tog Tiramisún, så jag fick smaka på dem också. Och det var ju inte på något sätt så att min ost var plågsam att äta. Snarare tvärtom. Gott som tusan!
Allt som allt så kan jag verkligen rekommendera ett besök på Deli di Luca. Speciellt en söndagskväll då jag såg att de hade ett väldigt bra erbjudande dessutom – kvällens förrätt + valfri pasta för 200 kr. Snacka om prisvärt!
Och förresten, jag behöver väl knappast förklara hur ofantligt nöjd jag var med den här toalettlektyren en kväll som denna, när man gästspelade som ostbloggare!?
Brie, myself and I 